Mer FTF

Precis i slutredigeringen av förra inlägget plingade det från e-posten/mobilen. -"Hackås nu igen ....?" tänkte jag först men det var enklare än så och åt andra hållet. Siljebodarna är en av det mindre byarna i Gillhovsområdet och den sista innan man passerar kommungränsen mot Bräcke. Cacharen Idyllen brukar förse oss med gömmor och nu har han tydligen anlänt för semesterledighet. Det finns en viss risk att missa en FTF även på detta betryggande avstånd från stan eftersom jag inte precis är ensam cachare i byn. När vi konstaterat att rätt bilar stod kvar hemma hos mina konkurrenter var det lugnt att ta sig de fåtalet kilometrarna till Selebuan. Hoppade iväg rakt in i snårskogen, den gamla vägbank som syntes så väl förr är nu i det närmaste helt igenväxt. Men om man bara har en aning om var man ska leta kommer man rätt. GPS´n hängde sig en stund på tolv meter ifrån och då blev det lite tvekan om jag var på rätt sida. När manicken fick satellitkontakt igen så var det ingen tvekan, jag var rätt.

Väl hemkommen och under författande av detta inlägg blev det en snabb resa tillbaka till Hackås, denna gång till Billstaån och järnvägsbron över densamma.

På väg mot Hackås plingade det dessutom för ännu en gömma där borta.
Det var förstås annione som fortsatte pytsa ut nya cachar. Roligt men svettigt.

Trots att brobeskrivningen sa att man inte skulle bege sig inom spårområdet älgade jag iväg uppöver slänten för att kolla om det fanns nån varningsskylt för tåg, en kraftig feltolkning av den fyndiga hinten, skulle det visa sig.
Tillbaka nere på vägen var det självklart var burken skulle hittas och där var den. När loggningen var avklarad hejade Mugglarfrun på Andreaze när han klivit ur bilen. Ganska lika körtider som i går kväll alltså. När burken var återlämnad kom Jämt50 med sällskap och ville låna den men eftersom FTF var kört för honom var det lika bra att vi alla församlade hjälptes åt med färskaste gömman nere i båthamnen. Och så fick det bli.
Loggningen var snabbt avklarad men sen blev det, som vanligt, ett långt snack om väsentligheter innan vi så småningom kunde tuffa hemåt.
Glömde avtala om nåt körschema för kommande cachar i omgivningen, det vore ju smart att ha en jourhavande loggare som skriver på för alla som finns på listan så kan de andra ligga hemma i lugn å ro.

Olika burkar

Det märks att det är semestertider och att geocaching blivit en viktig del i reseplaneringen för många. Av de cachar jag har ute ligger några hyfsat lättillgängligt vid väg eller samhällen. Som cacheägare får man avisering om när en gömma blivit loggad och under några veckor har det plingat hela tiden. Extra roligt att många tar sig tid att köra småvägarna i en glesbygdscachares hemtrakter.

När det gäller nya cachar har det varit relativt lugnt efter Andersöeventet för fjorton dagar sedan, tills igår. Semester brukar innebära planer på en massa projekt som ska utföras på ett begränsat antal dagar och det är lätt till att planeringen kommer av sig om man måste åka på en massa burkletning. Visst, det har kommit upp en och annan gömma men genom att påminna mej om att jag egentligen är en Slow-cachare har jag lyckats avstå.
I Rätansböle kom en ny burk som nog bör läggas in i en färdplan och i Hackåsbygden, vid Lillå dök det upp en gömma när jag höll på med betongarbete, men ungefär där går gränsen > gjutning = ingen FTF-jakt.
I beskrivningen för Lillå-cachen utlovar annione fler gömmor i närheten så jag har haft en viss beredskap och så i går förmiddag plingade det för en ny gömma.
Helt otippat var det Nutta som varit till Hällorna, mellan Sandnäset och Sjöänn. Upplevde ingen större brådska så lite strul med döda gps-batterier kunde jag kosta på mej, bra att ta det då än senare, skulle det visa sig.
Förr var stället en populär samlingsplats och jag hittade rester från det glada sjuttiotalet i form av gamla järnburkar, märkta IIB, som dumpats under en sten. Den speciella vikningen kan tyda på att jag har något med saken att göra. Nära 40 år senare togs resterna hem till återvinningen.
Strax efter tio på lördagskvällen då kom plinget som jag väntat på , snabbt in med koordsen i gps´n och iväg mot Lillåkra travbana.
Nyckeln till garagedörren kärvar ibland, fast mest när det är bråttom. Måste åtärda detta för sådant strul har man inte tid med när det hettar till.
Mugglarfrun hängde med och gömman hittades snabbt nästan utan gps, med satellitbild och hint klarar man sig långt. Och det blev alltså dagens andra FTF.

Eftersom jag på den tiden bodde vid Haldo Hansson-terrängens målgång i Sjöänn fastnade jag naturligtvis för en viss medalj som fanns i burken.
Hann bara precis återplantera burken så syntes ett billyse ute på vägen. Det visade sig vara Jenniie och Andreaze som lagt om kursen från Andersön till Hackås. Medan vi stod där och pratade så kom även Jamt50 för att kolla på travet.
Fem cachare på samma ftf-jakt, det blev nästan ett mini-event.
Medan dom loggade den nya åkte vi till Lillå-gömman och gjorde en snabblogg där.

Överskottsinformation som knappt har med caching att göra men med personligt intresse:

Alldeles intill cachen syns betongrester av lyftanordningen som användes sista åren på flottningsperioden. Då tippades hela virkesbuntar av lastbilarna tex vid "tippen" i Gillhov och flottades upp till Lillå. Där lyfte man upp buntarna ur vattnet över till lastbil för transport till Billstaåns utlopp i Storsjön (där båthamnen finns idag), varifrån virket sedan flottades vidare till Hissmofors(?)
Flottning av lösvirke längs ån hade upphört redan 1959 så den något omständiga proceduren att lasta över till lastbil var inget nytt, det nya var buntflottningen längs Näkten.
När lastbilarna blev större och vägnätet bättre, ja då var flottningens saga all.
De gamla fotona här intill är tagna av min far, det ena någonstans längs Näkten, det KAN vara vid Lillå.
Personerna fr.v Knut Sahlin, Hov, okänd, Johan Andersson, Näcksta, okänd.

Det andra fotot är alldeles säkert från Lillå.

Och, som sagt, det kommer nog att finnas anledning att återkomma till Näktens utlopp.

Andersöns plastparty

På sextiotalet dök det upp ett amerikanskt fenomen i Sverige, man anordnade "homeparty" hemma hos någon (husmor) för att kränga plastföremål av märket Tupperware. På svenska kom tillställningarna att kallas plastparty och om jag minns rätt så var det mer eller mindre fiffiga burkar som var den vanligaste produkten. Företaget Tupperware lever och frodas än idag och är så inarbetat att i Usa är plastburk synonymt med tupperware.
Det var alltså nära till hands att ordna ett Tupperware party event för plastburksjagande geocachare. Det var Andreaze, Långanfans och bumba.se som stod för det utmärkta påhittet att ordna cachingevent på Andersön under lördagen.
Det hängde lite regn i luften när jag närmade mej eventplatsen, det hade regnat under natten men spåmännen pratade om möjligt uppklarnande. Framme vid zero hade man precis ordnat ett enkelt tak och det var, i princip, allt som behövdes för att solen skulle titta fram.
Vi blev bjudna på välkomstkaffe och god kaka, de som inte loggat en näraliggande (gammal) cache gjorde det och det pratades gömmor och gps-manicker i största allmänhet (Haurstad´s fina Garmin Montana 650 inte att förglömma!) innan vi fick de nya cacharna på papper kl. 12.

Nyblivna bekantskapen rosangen var på sitt första event och vi följdes åt längs en slinga som verkade trevlig. Med så många duktiga FTFare på plats gjorde inte jag nån större ansträngning att bli först utan tog det ganska lugnt. Annars var det en FTF-lott i alla nya cacharna, bra att ha senare på dagen.
Vi hade även sällskap av famborgstenäsström en stund och det var bra för letandet svajade betänkligt ibland men om man hjälps åt går det lättare.

För några år sedan hade jag anledning att besöka Andersön i ett liknande ärende. Då hade Skogsvårdsstyrelsen en form av skattjakt där siffror var "skatten". En av siffrorna var placerad nära Hoppa sten. Under loggningen av den (Hoppa sten) dök en serviceteckniker upp i form av andreaze för att fixa ett problem med cachen.
Den första cachen på ön hade förblivit ologgad för mej i alla år men vi såg till att få den i färdriktningen.
Vi skulle få se flera finurliga och bra gömmor och den första var Stegfel, rackarns genomarbetad gömma. pvbertil kom norrifrån och mötte oss så vi var tre som hjälptes åt med loggningen.
Rosangen och jag skulle ha fortsatt norrut på ön men valde bort det av tidsskäl.
Vi stötte även på en fågel som satt å ugglade så man nästan ryggade tillbaka och den kraftfulla installationen kommer säkert att glädja bonden i arbetet med höskörden.
När vi jobbat oss tillbaka mot parkeringen tog vi bilen för att beta av ett par burkar längs södra slingan. Teamwork kändes som ett måste då vi var två och de finurliga cacharna fortsatte att stå som spön i backen. Nu bröt vi för återsamling med genomgång efter övning, som vi sa i lumpen, matätning och lottdragning mm.
I lottdragningen tog Stenhammarn täten, han valde en monsterstor geocoin från ett välförsett prisbord. Även jag fick faktiskt chans att välja pris och trots stor nyfikenhet på vad Canned adventure kunde vara för något så fegade jag ur och valde en bisonburk. Kan tänkas dyka upp nånstans i cacheland.
Eventet klingade av och vi drog oss hemåt, rosangen och jag följdes åt till ännu en teamwork-cache för det hörs ju på namnet att man bör hjälpas åt. Sedan vinkade vi av varann och jag styrde hemåt medan han kom på att den gamla vid eventplatsen förblivit ologgad och därför återvände dit.
Själv hamnade jag i en trafikstockning orsakade av cachare på väg till ologgade gömmor och jag hoppade ur och hängde på så det blev ett par burkar till av bara farten.
Av senare loggar har jag förstått att även rosangen hamnat i sällskap med eftersläntare och loggat i stort sett allt som var kvar. Och med tanke på resväg och annat var det såklart bäst att ta så många som möjligt för honom.
Jag tror att vi bevittnade födelsen av Jämtlands geocachingcentrum i och med Tupperware party-eventet. De fina omgivningarna med bra stigar och rastplatser är vanligtvis inbjudande och en hel drös med fina och fantasifulla cachar därtill gör Andersön till ett perfekt utflyktsmål både för nybörjare och mer erfarna burkjägare.

Rätt inställning

I bland eller som vanligt är det trögt med tankeverksamheten. Det tog en bra stund att komma på att man bör ändra inställningar i mobilen om man ska köra bl.a. geocachingprogrammet utomlands.
När vi åkte in i Norge häromsistens fick jag prisuppgifter om prat och sms och även kortfattad information om datatrafik (för mer info skulle man surfa till Telias hemsida och det funkade såklart inte heller!) men hade då förträngt att det fanns val att göra i mobilen. Valmöjligheten är ett skydd mot oönskade höga surfkostnader, för min del gjorde det sig själv att jag slapp några kostnader över huvud taget.

Största bekymret just nu är om man ska anmäla sig till plastpartyt på Andersön på lördag. Egentligen känns det som att tiden saknas men det lär väl sluta med att man är åker dit...... en stund. Å säger man en stund så menas det hela dagen, det brukar bli så när det handlar om geocachingevent.

Norge

I onsdags blev det hastigt påkommet att vi nog skulle dra på en minitripp till Norge. Sagt å gjort, på torsdags-morgonen bar det av med minimal packning mot gränsen. Första lämpliga bensträckare blev Mattmar där det fanns både glass och plastburk. Dessutom måste jag testa lyckan med ett lottköp som resulterade i en älgkudde, perfekt att ha i bilen.
Jag hade matat in ett fåtal cachar i Nuvi 500 bilnavigatorn så det blev ytterligare några stopp fram till Duved. I Duved bor en gammal (med betoning på gammal ;-) barndoms- och skolkamrat och när han ändå var hemma så var det lika bra att han fick bju på fika.
Det är inte så ofta man har vägarna förbi, sist åktes det skoter, så det var roligt att kunna titta in. Vi fick även värdefull information om stughyrning mm i Norge, det tackar vi extra för.
Vid gränsen blev jag varse att den mobil-baserade gps´en inte är nån höjdare när man kommer utanför operatörens nät. Tydligen går inte datatrafiken lika lätt som prat och sms.
Det blev alltså till att föra över koordsen till den gamla trotjänaren och då är det lätt att missa eventuella hintar o.s.v. Det hände första gången inne i skogen vid gränscachen, så det blev bom.

Sedan flöt det på med några hittade och några bortvalda tex vid minnesmärket för ett ras i Verdalstrakten som dödade ett drygt 100-tal människor, den gömman såg ut att ligga väl nära ett bostadshus för min smak, den gick bort.

Det började bli dags att ordna boende för natten och vi satsade på säkra kort d.v.s ett rum på Verdals hotell. Sen blev det en kvällspromenad på "byen" för att plocka några burkar bl.a. av bekante Haurstad som har flera fina gömmor i trakten. Tyvärr hade jag bara koordinaterna till ett fåtal och Internet i mobilen fungerade bara stundtals så det blev för jobbigt. Jobbigt blev det också att vänta på att hotellets surf-dator skulle bli ledig för loggning av dagens hittade.

Fredag morron hade jag ett kontakt-mejl från Haurstad men då låg hotellets Internet nere så jag kunde inte besvara hans anrop, synd men så är det med teknikens under.

Vi startade ganska tidigt vår färd söderut längs E6:an för att styra hemåt längs E14 i Stjördal. Det blev dessutom en ren turisttripp till något som hette Steinvikholms slott, jag insåg att det vore tjänstefel att inte ha en cache där men utan koordinater blev det ingen skattjakt. Väl hemma såg jag att det mycket riktigt fanns en burk där. Men spela roll - vi tittade på sevärdheten ändå.

Vi var även in i Norges skevaste butik, golvet lutade nästan snuskigt mycket där inne.

I Stjördal hann vi med ett par burkar innan det började tokregna så att cachinglusten avtog tvärt.

Vi hade klarat oss bra på de matvaror vi hade i kylväskan men innan vi styrde hemåt var vi så kaffesugna att vi blev tvungna slanta upp en förmögenhet för ett par koppar kaffe, gott men dyrt!

Resan hem förlöpte i god fart med bensträckare med jämna mellanrum.

I Duved-Åre mötte vi ett skyfallsliknade regn så alla tankar på att titta efter någon kvarglömd burk var bara att glömma.

Bara att konstatera att det finns mycket att göra i Norge och ska man slow-cacha då behöver man bra mycket mer tid än de två dagar som det blev på denna hurtig-rutt.

Rätan

Så kom den då, den cache som jag antog skulle hänga ihop med flottningsrännan vid Turinge kraftverk. Jaa, jag vet inte om det är slut än, det finns fler "manliga" byggen att placera cachar vid.
Cachen signalerade sin ankomst halv elva på torsdagskvällen men sån fanatisk FTF-jägare är jag inte att jag ödelägger en natts sömn för att vara först.
Men då blev det en oändligt lång arbetsdag i stället. I alla fall kändes det så för fredagarna är normalt kortare dagar. Eftersom det var sista dagen före semestern så bjöd arbetsgivaren på lunch i Hoverbergs hamncafé
Sedan den sammankomsten var avklarad blev det snabba ryck söderut, så snabbt att jag glömde tanka i Svenstavik men det finns ju resurser i Rätan också så nu kan man dra iväg om det skulle bli nån akut utryckning.
Framme vid kraftverket valde jag att gå över dammen och mot gömman, känns som att man har bättre koll om man slipper styra.
Trots att koordinaterna inte var helt hundra var det inga problem att hitta burken, det fanns liksom inte så många ställen att gömma respektive leta på. Annars visade både mobilen och Magellan-gps´n nio meter off. I skogen är 9 meter fel förödande för letningen men här, som sagt, helt betydelselöst. Och loggboken var tom, ska tilläggas.

Jag blev lite förvånad när jag såg att kraftverket var färdigt 1968, jag var nämligen dit på studiebesök när jag gick i grundskolan och den slutade jag 1967. Men det är möjligt att det inte var helt klart då, vi var i vart fall ner till turbiner och generatorhallen, möjligen att det pågick visst monteringsarbete där då. Minnet är inte helt kristallklart efter 44 år.
Kraftverksutbyggnaden i Ljungan var en stor arbetsplats, även härifrån bygden åkte man för att jobba vid bl. a. Rätans kraftverk.
Noterade att dammen fått ett fodral av aluminium, utan att veta gissar jag att det ska skydda betongen mot väder och vind.

Nu i dagarna har kommunfullmäktige i Berg tillstyrkt byggande av ytterligare ett trettiotal vindkraftverk i samma område som de fem befintliga snurrorna. När de är klara kan det bli riktigt snurrigt att stå vid cachen och blicka österut.
Kraftfullt ställe det här.

Återstår att se om det finns fler manliga cachar i området, jag har i vart fall semester så tid finns, om man är i närheten är mer osäkert.
I morron och på söndag pågår ett manligt evenemang som man sällan missar, Jerngängets körning av tändkulemotorer i Hackås båthamn.