Nu har jag hängt undan nyckeln till snöskotern så nu kommer det säkert att bli lite mer geocaching. Året 2012 var bara några dagar gamalt när nollorna i femhundra funna spräcktes Det hände när jag/vi var på tillfälligt besök i Sundsvall och jag upptäckte att vi befann oss i omedelbar närhet av ett gäng burkar.
Sen har det blivit nån enstaka loggning av burkar som råkat ligga i färdriktningen.
Vecka tio gick den årliga skoterturen till Galåbodarna, nytt för i år var att jag tog med ett par burkar att lägga ut efter vägen. Utläggningen gick fint men sen skulle det skrivas några rader också eftersom jag föredrar turistcachar, sådana som har något att visa även om det kan vara långsökt ibland.
Då upptäckte jag något som ryktesvis nog är en trend, nämligen att det är svårare nu att få turistfällor/cachar godkända nu. Det mesta är marknadsföring sägs det, och så är det säkert, men tidigare har man till exempel kunnat berätta om en byförening e.dyl har ansvaret för en viss sevärdhet.
Nåväl, det är väl bara att gilla läget även om det känns tråkigt att turistcacharna som jag prioriterar riskerar att bli lite urvattnade.
Nu börjar det skramla till med burkar både här å där. Under gårdagens eftermiddag kom det ut tre burkar i Skålan och eftersom jag räknar det till mitt södra revir så tänkte jag tanken att åka dit. En lite mysko grej var att svårighetgraden var så högt satt. Sa till mugglarfrun att här måste det vara nån som tänkt fel.
Jag avskrev resan till förmån för lite nyttigheter, men kunde på kvällskvisten konstatera att graderingen nog var felsatt efter att cachingdårarna från stan loggat alla tre burkarna tydligen utan att behöva använda medhavd utrustning.
I eftermiddag kom det även ut en gömma i grannbyn Dödre och då blev det läge att besöka deras valborgsfirande och logga burken samtidigt. Hon vet hur hon ska göra, Migda, för att få lite rusning bortöver byn.
