Ojjdå

Jaa jag vet, det har inte hänt mycket här (heller) på hela sommaren.
Det var ju så att det skulle bli ett riktigt jubileumsår i år, året är förvisso inte slut än men det känns som att det inte blir mer än så här. Nu till helgen är det skoterns dag och det vet ju alla att då tar geocachingen slut. Om jag ser rätt i min statistik så fattas det 1 loggning för att det ska bli ett hyfsat jämt tal att övervintra räkneverket på, återstår att se om det går att ordna i helgen.
Annars var det stora förhoppningar, det skulle minsann både loggas och sättas ut burkar. Nån enstaka runda blev det, sen vill jag minnas att det blev så tokvarmt å fint väder att det kändes jobbigt att över huvud taget sätta sig i bilen.
Sällskapsresan till Norge var en lagom tripp där cachingen tog oss till en del intressanta platser.
Sen susade sommaren iväg och den gångna helgen insåg jag hur väldans lite det blivit loggat under säsongen, knappt 20 burkar, snudd på skandalartat lite.
På grund av förekommen anledning så hamnade jag i Lycksele i lördags och hade väl siktat på en smärre runda där, Lycksele är hyfsat välförsett med burkar.
Teoretiskt så var vi ute i god tid men halka och dimma drog ner farten så det blev inte mycket tid över innan själva ärendet började, att bevista Spotnicksuppträdandet på Hotell Lappland. Eftersom det var utlovat snö till söndagen kändes det som en bra ide att söka rätt på en burk redan på lördagen. Tursamt nog så fanns det en gömma inom lämpligt avstånd och ca en timme före showens början kunde jag logga denna "måste-burk". Cachen var ganska precis 10 år gammal så det blev nästan lite dubbeljubileum.
På söndagsmorgonen fanns den utlovade snön på plats och nån mer caching var inte att tänka på där och då.
Däremot blev det, liksom på uppvägen, nån bensträckarcache på hemvägen. Det är då för väl att det finns anledning att stanna.

Stulbo

Nu står jubileumstillfällena som spön i backen. Det mesta hände för tio år sedan, tycks det. Självklart är det inte så men lite firande kan man väl kosta på sig?
När jag började cacha fanns det ca fem gömmor i hela Bergs kommun, efter att ha loggat några burkar tyckte jag att det var dags att sätta ut lite egna burkar. Målsättningen var att dubblera antalet gömmor i kommunen och det lyckades ganska snart.

Med början den 16 juni 2004 planterades nio burkar runt om i området under det första året och faktiskt är alla utom en aktiva ännu efter tio år. Genom att studera hur andra gjorde samt vad som sades på diverse forum så blev det några olika varianter, det "skulle" t.ex. finnas någon med vandringsinslag eller extra svår helst lite balansgång på ett brospann eller liknande. Den extremaste gömman jag haft var Bridge over deep water och fanns under Sannsundsbron.
På den tiden och i min värld fanns inte de riktigt små burkarna, rejäla grejer skulle det vara, typ 1 liter, som blev svåra att gömma. Förutom att burken blåste bort så blev den också kidnappad, troligen av en tjänsteman vid nån brobesiktningsmyndighet. Efter en hel del strul så fick gömman hamna i Arkivet, lite synd kan jag tycka ibland när jag blir nostalgisk men det är inte försent att komma igen t.ex. som ett 10-årsjubileum(?)
Det vanligaste stället att gömma en burk har länge varit "Under en sten" eller "Hagre ra fgra" som det kan stå i ledtråden. Med de tragiskt dåliga burkar man använde inledningsvis så är det nästan konstigt att man inte haft mer bekymmer med fuktiga för att inte säga vattenfyllda burkar. Filmburkar, glasslådor och andra fryslådor ÄR inte så vattentäta som man inbillar sig.
Flera av de tidigaste gömmorna har fått ny utformning och ofta i en vintersäker förvaring som nästan känns som en signatur för mina gömmor under senare år. Därmed inte sagt att det inte strular till sig med nya gömmor.

Nåväl, idag är det tioårsdag för min första gömma och den följes så klart upp med en gömma på samma tema, strul alltså.
Den första gömman placerades, ganska otillgängligt, på Strulberget. De första att logga den gången var faktiskt samma personer som blev först idag, Nutta och Filbunken. Okej, det var fler med på Strulberget har jag hört men det var mugglare hela bunten.

Gillhovs kursgård hade på sin tid en kojby i Strulbo där skolbarn från när och fjärran fick leva lägerliv under några dagar med bl.a. kolning, fiske och matlagning på "stenåldersvis" på programmet.
Numera är det ganska lugnt och stilla i kolarbyn och det växer igen så sakta men nu kanske det blir lite trafik av alla skattjägare som vill se var Strulkusen inte bor.

10 års strul

I dag är det tio år sedan det här strulet började. Då menar jag inte dessa enkla noteringar utan själva irrandet ute i geocachinglandet.
Som jag sagt tidigare så bommade jag, den 31 maj 2004, min första burk vid ruinen i Sunne för att sedan fortsätta mot Östersund/Frösön och där till slut lyckades hitta burken vid storsjöodjursspaningen nära Vallsundsbrons landningsplats.
Den cachen lär finnas kvar och har loggats trots att den blev arkiverad för bra länge sedan.
Platsen har numera en annan cache med i stort samma upplägg. Det händer ibland att man kan logga två olika geocachar på samma plats, detta är en sådan: GC2YRV8.
Det regniga vädret togs på lördagsmorgonen som ursäkt för att göra en länge uppskjuten resa till kusten. Förutom de fåtaliga delarna som fanns på inköpslistan så skulle det loggas minst en cache denna dag.
Och det lyckades faktiskt med minsta möjliga marginal, alltså bara en gömma hittad.

Första enkla burken skulle finnas vid Lotjärn nedanför Torpshammar men dels så regnade det, dels så bytte mugglarna av varandra på parkeringen vid gömman så det blev bara ett halvt försök.
I Birsta finns både nya och gamla burkar att leta men den avslappade (för inte säga slöa) stilen  gjorde att jag kom i tidsnöd så där blev det inte ens ett försök.
Men så skulle vi på ett kort och improviserat släktbesök inne i stan och då passade jag på att göra ett återbesök till gömman Cliffhanger som ska vara så lätt men som jag inte klarat av trots ett antal besök, inte idag heller kan jag säga. Om jag skyller på muggeltrafik så ljuger jag nästan.
Hur som helst så gav jag upp och drog över till andra sida ån och in mot stan, längs det som på min tid hette Fabriksgatan kom jag till nya himmelska badet där det skulle finnas en bra gömma.
I cachebeskrivningen finns en enkel anvisning hur man kan nalkas problemet och med den anvisningen var det svårt att misslyckas, trots en del trafik både bakom och framför mej.
En alldeles perfekt cache att ta som tioårsjubileum, helt osentimentalt och utan större festligheter.
För övrigt kan tilläggas att ovan nämnda "på min tid" det var när jag på sjuttiotalet jobbade på fabriken som ligger ett stenkast från cachen, alltså Sundsvalls verkstäder (SV) som numera heter nåt i stil med Bucher Emhart Glass på Universitetsallén.

Återigen

Nytt geocachingår - nya möjligheter.
Nu drar det ihop sig till jubileum, den sista maj är det tio år sedan det här strulet började. Den första cachen letade jag vid ruinen i Sunne men eftersom jag gjorde alla fel man kan göra så blev det ingen funnen där den dan. Bland fel man kan göra som relativt nybliven GPS-ägare och cachingjägare är att missa att byta koordinatsystem. Den då nyinköpta gps-manicken hade använts på skotern under vårvintern, sen läste jag nog inte på tillräckligt för att förstå att det inte dög med den inställning jag använde på Gröna kartan.
Jag irrade på ganska länge innan jag gav upp.
Senare blev det en resa till stan och då stannade jag vid Storsjöodjursspaningen på Frösön och gjorde ett försök med The Storsjö monster. Naturligtvis var det inte pang på, men efter en stund så kunde jag logga min första cache, det var den 31 maj 2004.
Cachen vid kastalen i Sunne tog jag för övrigt några dagar senare, utan gps, efter att ha studerat kartan lite noggrannare.

De här cacharna, och några till, var utplacerade av "Staffan" en av ganska få som höll på med caching vid den tiden. Vi träffades aldrig men sedan jag kommit igång med en del utläggningar så sprang vi på varandras burkar. Vad jag förstår är han fortfarande aktiv men verkar ha samma hastighet som jag har på burksamlandet.
Sen 2004 har det varit ett evigt strulande bl.a. med olika tekniska lösningar som kommit och försvunnit och som tar sån tid när man blir strömlös långt från civilisationen. Och alla möjliga burkar som man träffat på, ganska många dåliga men också en hel del guldkorn.
Platser man besökt inte att förglömma, grundinställningen är att "få" besöka en, i något avseende, sevärd plats i samband med burkjakten. Men visst händer det att man får ett ryck och drar på nån mängd-caching, bara för att.


Det går att både flina och rodna hur länge som helst när man tänker på alla tokerier man utsatt sig för under åren och det verkar inte ta slut bara för att man hållit på ett tag.
Nu är jag i alla fall på banan efter en kortare avrostningsrunda i går eftermiddag med besök i både Oviksbygden och Orrvikstrakterna.