10 års strul

I dag är det tio år sedan det här strulet började. Då menar jag inte dessa enkla noteringar utan själva irrandet ute i geocachinglandet.
Som jag sagt tidigare så bommade jag, den 31 maj 2004, min första burk vid ruinen i Sunne för att sedan fortsätta mot Östersund/Frösön och där till slut lyckades hitta burken vid storsjöodjursspaningen nära Vallsundsbrons landningsplats.
Den cachen lär finnas kvar och har loggats trots att den blev arkiverad för bra länge sedan.
Platsen har numera en annan cache med i stort samma upplägg. Det händer ibland att man kan logga två olika geocachar på samma plats, detta är en sådan: GC2YRV8.
Det regniga vädret togs på lördagsmorgonen som ursäkt för att göra en länge uppskjuten resa till kusten. Förutom de fåtaliga delarna som fanns på inköpslistan så skulle det loggas minst en cache denna dag.
Och det lyckades faktiskt med minsta möjliga marginal, alltså bara en gömma hittad.

Första enkla burken skulle finnas vid Lotjärn nedanför Torpshammar men dels så regnade det, dels så bytte mugglarna av varandra på parkeringen vid gömman så det blev bara ett halvt försök.
I Birsta finns både nya och gamla burkar att leta men den avslappade (för inte säga slöa) stilen  gjorde att jag kom i tidsnöd så där blev det inte ens ett försök.
Men så skulle vi på ett kort och improviserat släktbesök inne i stan och då passade jag på att göra ett återbesök till gömman Cliffhanger som ska vara så lätt men som jag inte klarat av trots ett antal besök, inte idag heller kan jag säga. Om jag skyller på muggeltrafik så ljuger jag nästan.
Hur som helst så gav jag upp och drog över till andra sida ån och in mot stan, längs det som på min tid hette Fabriksgatan kom jag till nya himmelska badet där det skulle finnas en bra gömma.
I cachebeskrivningen finns en enkel anvisning hur man kan nalkas problemet och med den anvisningen var det svårt att misslyckas, trots en del trafik både bakom och framför mej.
En alldeles perfekt cache att ta som tioårsjubileum, helt osentimentalt och utan större festligheter.
För övrigt kan tilläggas att ovan nämnda "på min tid" det var när jag på sjuttiotalet jobbade på fabriken som ligger ett stenkast från cachen, alltså Sundsvalls verkstäder (SV) som numera heter nåt i stil med Bucher Emhart Glass på Universitetsallén.

Återigen

Nytt geocachingår - nya möjligheter.
Nu drar det ihop sig till jubileum, den sista maj är det tio år sedan det här strulet började. Den första cachen letade jag vid ruinen i Sunne men eftersom jag gjorde alla fel man kan göra så blev det ingen funnen där den dan. Bland fel man kan göra som relativt nybliven GPS-ägare och cachingjägare är att missa att byta koordinatsystem. Den då nyinköpta gps-manicken hade använts på skotern under vårvintern, sen läste jag nog inte på tillräckligt för att förstå att det inte dög med den inställning jag använde på Gröna kartan.
Jag irrade på ganska länge innan jag gav upp.
Senare blev det en resa till stan och då stannade jag vid Storsjöodjursspaningen på Frösön och gjorde ett försök med The Storsjö monster. Naturligtvis var det inte pang på, men efter en stund så kunde jag logga min första cache, det var den 31 maj 2004.
Cachen vid kastalen i Sunne tog jag för övrigt några dagar senare, utan gps, efter att ha studerat kartan lite noggrannare.

De här cacharna, och några till, var utplacerade av "Staffan" en av ganska få som höll på med caching vid den tiden. Vi träffades aldrig men sedan jag kommit igång med en del utläggningar så sprang vi på varandras burkar. Vad jag förstår är han fortfarande aktiv men verkar ha samma hastighet som jag har på burksamlandet.
Sen 2004 har det varit ett evigt strulande bl.a. med olika tekniska lösningar som kommit och försvunnit och som tar sån tid när man blir strömlös långt från civilisationen. Och alla möjliga burkar som man träffat på, ganska många dåliga men också en hel del guldkorn.
Platser man besökt inte att förglömma, grundinställningen är att "få" besöka en, i något avseende, sevärd plats i samband med burkjakten. Men visst händer det att man får ett ryck och drar på nån mängd-caching, bara för att.


Det går att både flina och rodna hur länge som helst när man tänker på alla tokerier man utsatt sig för under åren och det verkar inte ta slut bara för att man hållit på ett tag.
Nu är jag i alla fall på banan efter en kortare avrostningsrunda i går eftermiddag med besök i både Oviksbygden och Orrvikstrakterna.