Cachekonferens

Verkligen bra att lägga en utbildningskonferens i ett område där det finns några lättplockade gömmor. I går morse drog jag iväg till Bispfors (ja, det hette så förr) och gamla skogsskolan. Restidsberäkningen blev alldeles för väl tilltagen så jag blev "tvungen" att starta GPSn för att kolla hur långt borta närmaste cache fanns. Det var Trampolinen. Hade tänkt ta den på hemväg då jag skulle åka via stan och inte via Bräcke/Kälarne som jag gjorde på ditvägen. Morronen var solig så det var bara att åka genom Bispgården och ett par kilometer mot Hammarstrand. Satt och funderade på nåt annat (tydligen) och fattade inte att cacheplatsen syns på långt håll. Efter en vändningsmanöver var det lätt att ta sig till platsen, gå en bit och relativt snabbt logga gömman. Sen var det lagom att anlända till Älggårdsbergets konferens.
På konferensprogrammet fanns ett besök vid den thailändska paviljongen så jag tog med gps´n. Nu blev det inget bra tillfälle pga de 40 mugglare som var i sällskapet.
Efter besöket var det en bra stund till middagen så jag fick ett något oöverlagt ryck att återvända till paviljongen och nu gick det snabbt att hitta burken å logga. Pga ett telefonsamtal rann tiden ut så det blev inget försök att leta Biffen som finns mer neråt älven, alltså tillbaka till konferensen. Efter maten skulle det sittas i puben och det stod jag ut med en stund men naturligtvis tog cachingsuget över så jag kastade mej i bilen och åkte neröver. Av någon anledning hade jag inte kollat vägarna ner till älven så det blev lite irrande, bla hittade jag ett fint men ensligt beläget torpställe, var ca 500 m ifrån gömman innan jag insåg att det var fel. För tredje gången samma dag (!) var jag vid paviljongen och hittade vägen ner mot älven. Det var den här vägen som kungen av Siam åkte vid återresan mot Sundsvall vid sitt Sverigebesök 1897. Vägen kallas Kung Chulalongkorns väg. Cachen hittades efter en promenad längs stranden som tydligen är ett populärt fiskeställe. Klockan var då strax efter 22, nåt tiotal minuter senare hade det troligen varit för sent då mörkret sänkte sig över nejden.
Efter konferensens slut i em kom jag förbi Döda fallet och trots att jag hade lite brådis hem blev det naturligtvis en sväng ner mot "stendiket".
Åtskilliga år sedan jag var hit senast och nu finns det ett virr-varr av trävägar i området. Jag var nu inte där för att turista så det blev en snabb promenad dit där gps-manicken pekade. Själva gömman var en burk i en ica-kasse, ganska onödigt då det var blötare i kassen än utanför. Loggade och tömde ur vattnet ur kassen, sen la jag tillbaka allt trots att jag övervägde att ta bort påsen.
Det blev fjärde och sista cachen på denna konferens och cacheturne.