I veckan började det komma förfrågningar från Migda om en attack mot cachen Källbergsgrottan.
Väl rustade för grottforskning drog vi iväg den, för glesbygdscachare, relativt korta biten till Hunge. Migdas man, muggelkungen, bjöd på skjuts och deras dotter hade med Vicke, en älghund som ska bli omskolad till geocachinghund.
Muggelkungen fick bli repansvarig när Migda och jag begav oss ner i djupet. Det var fläckvis isigt i nerfarten så det kändes tryggt att ha repet att hålla i.
Besökare har lämnat marschaller och värmeljus så det var nästan skräpigt i ”stora salen”. En tanke dök upp: weldion brukar ju ha luriga gömmor, tänk om det är en marschallburk! Så det blev till att titta extra på de burkar man hittade.
Alla som stått i ett stenröse med ledtråden –”under sten” vet hur det känns, ta det gånger 10 så vet ni hur vi hade det i nära en timme. Då föreslog Migda att vi skulle strunta i det här och gå upp och fika. Jaa, kanske det men först ville jag kolla för andra eller tredje gången bakom några stenar (det finns bara stenar att kolla bakom …..! ).
Rackarns trångt var det, knappt man såg var man skulle sätta fötterna och det var just det – vad fanns vid fötterna? Ser ut som en plastlåda av känd modell. Prisa gudarna, här var skattjakten över.
Sen vidtog loggning och fotografering för att visa omvärlden det lyckade resultatet. Min kameramobil fick det kämpigt där i kolsvartet men det blev nåt slags bild i alla fall. Mitt i segeryran kom mugglardottern ner (utan hund) och vi kunde än en gång konstatera att hit hade vi inte kommit utan geocaching.
När vi kom ut sken solen och vi gick neröver och hittade en fin plats att sitta och fika på. Migda bjöd på goda stutar och kaffe så det blev ett festligt nationaldagsfirande. Tanken uttalades, att vi skulle åka till Bergtagen när vi ändå var i grottforskartagen, men det ingick inte upplägget så det får bli en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar