Avslutningsrunda

Nu är skoterfantasternas nyårshelg avklarad och det blev en  geocachingavslutning enligt planerna. Skoterdårarnas föreningsstyrelse bestod för dagen av endast en person, lite tråkigt när det gällde att gå runt hos skoterhandlarna men kanske bra när det gällde att plocka några slumpvis utvalda burkgömmor.

Som vanligt på senare tid så var det en massa ovidkommande saker som skulle uträttas men till slut så blev det alltså en burkrunda.

Jag hade tjuvstartat redan på väg in till stan genom att stanna vid kontrollstationen i Brunflo och ta en promenad ner mot elljusspåret. Blev först lite orolig när mobilen fick spader men efter en rejäl omstart så rättade den till sig och visade mej ganska snabbt till rätt plats.

Jag har i stort sett hela sommaren gått omkring med en geocoin  i packningen, hela tiden med förhoppningen att jag skulle få till nåt med renanknytning. En av de få gånger då jag hade renar framför bilen på väg hem från jobbet, ja då var inte bästa kameran med, så klart.

Nu var det alltså hög tid att dumpa den tyska renen i en burk nånstans, slumpen gjorde att det blev Var redo! Den cachen är ganska lättillgänglig så det borde väl vara nån som kan hjälpa renen ut på turné.

Plockade sedan ganska snabbt ihop det antal burkar som behövdes för att komma upp till de sexhundra funna som jag bestämt att gå till vintervila med.

Så nu är det bara att låta kyla och snö fixa goda förutsättningar för Skoterdårarnas förening.

Vinter på gång?

Just nu singlar det ner vita fina flingor utanför fönstret. Det är, vad jag vet, andra riktiga snöfallet på denna sidan midsommar, så om allt stämmer kommer nästa snö att ligga kvar. Visserligen har det hänt nåt med de gamla talesätten men visst kan man hoppas att det blir så.

När snö gör sig påmind så blir det också dags att runda av säsongens geocaching på ett lämpligt sätt.

Sensommaren och hösten har varit så fylld av diverse projekt att både geocachingen och skoterförberedelserna fått stå tillbaka på ett sätt som inte liknar nåt annat än en skandal.

Vid besök i stan brukar jag, ialla fall tänka tanken, att man ska kolla efter nån lämplig burk men det har blivit glest med tillfällen senaste tiden, som sagt.

Och det är lika bedrövligt alltså med försäsongsarbetet som handlar om snöskoter.

Men för snart en månad sedan löste vi in en julklapp som hotade att bli för gammal, ett besök vid Copperhill i Åre. Lämpligt nog så var det även höstmarknad den helgen och så blev det några burkar loggade vid hemfärden på söndagen.

Geocachingintresset breder ut sig med en hel del nya namn i loggarna. Säkert en följd av att de kluriga telefonernas antal ökar.

För första gången har jag som burkägare haft besök i alla mina femtiofem cachegömmor under en säsong. Och, peppar peppar, de flesta burkarna har fungerat skapligt utan alltför stora driftstörningar.

Egentligen konstigt att de äldsta gömmorna håller så bra som de faktiskt gör, det var ganska dåliga burkar mm i begynnelsen 2004 som inte blivit utbytta i nån större omfattning.

Och det ska väl erkännas att det har slarvats med tillsynen också ibland.

Den mest driftsäkra burken, tror jag, är den vid Lejonströmsbron i Skellefteå. Den satte jag ut i samband med att lill-pojken började studierna där i stan 2005.

Jag fick hjälp med en full loggbok vid ett tillfälle och själva bron har varit avstängd för underhåll men jag har aldrig behövt stänga cachen. Och själv har jag inte varit dit sen utsättningen! Sånt går inte för sig numer, nu ska det vara underhållsplaner och vicevärdar och jag vet inte allt. Det var bättre förr ........?

Jag har, egentligen, inte så mycket hokus pokus för mej i samband med jämna antal hittade men förra hösten stämde det så att jag gick till vintervila vid femhunda jämt. Nu verkar det som att jag kan göra en liknande manöver eftersom det nu återstår cirka sju att hitta för att komma upp till sexhundra.

Det blir troligast ett projektrelaterat besök i stan i morron så möjligheten finns att beta av ett par burkar då, sen kan man stänga butiken för säsongen i samband med skoterns dag nästa helg.

Resume

Det sägs att Bartolomeus inleder hösten så det är väl hög tid att sammanfatta cachingsommaren 2012.
Men det känns som att jag vill börja med gårdagens spontana tripp till Ammerån, för det var en riktig höjdare. Hade fixat å donat lite ute på ett projekt bl.a. lite limning och när jag tröttnat på att lyssna på att limmet skulle torka så föreslogs en cachingtur en bit utanför det vanliga distriktet.
Snabbt som attan susade vi mot Ammeråstigen #15 via Våle-Gällö-Fjällsta-Stugun-Mårdsjön.
Det skulle bli 15 cachar med genomsnittligt hög trivselfaktor; bra men lätt gömda burkar på fina platser där man även stannade upp för att titta på mer än bara burkens placering.
Ammerån har man ju hört talas om både nu å då men aldrig åkt den här vägen (Lv 344). Till saken hör att vi hade ett regnväder på ingående när vi åkte hemifrån men hos oss sken solen hela eftermiddagen. En i alla avseenden perfekt cachingtur kunde konstateras vid hemkomsten då man f.ö. kunde avläsa 15 mm i regnmätaren!

Men åter till tidigare i sommar.
När vi lämnade barn och barnbarn i Ö-vik hade vi planerat en tripp västerut, typ Stekenjåkk o.dyl.
Visst blev det några burkstopp längs Ångermanälven men det var nog mera turisting än caching.
Vid matstopp i Vilhelmina fanns några burkar som måste loggas eftersom burkägarinnan normalt bor vid Näktens norra strand.
Med några minuter till godo checkade vi in för en natt i Saxnäs men gjorde även en kvällspromenad till Marsliden där det fanns en burk och en trevlig kioskägare.
Dan därpå tuffade vi till Stekenjåkk, inga kända burkar i det området så man kunde koncentrera sig på att beundra naturen. Eller rättare, de burkar som fanns låg ute på fjället och dit var det förbjudet att ta sig, enligt länsstyrelsebeslut. Men det räckte gott och väl att titta på landskapet!

Efter stopp i bland annat Fatmomakke och Ankarvattnet hamnade vi framåt eftermiddagen i Gäddede där vi beslöt att stanna för natten. Efter lite utflykter i omgivningen, med bl.a. en burkutsättning vid en stor snöskoter, hittade vi husrum på campingen.
Dagen efter susade vi in i Norge, mot Nordli och vidare ut mot E6:an. Plockade lite burkar längs vägen, mest på måfå utan nån djupare planering. Även här är landskapet väldigt imponerande och duger utan plastburkar.
Transportsträcka blev det söderut till Steinkjer och Verdal innan vi vände åter mot Sverige. Visst skulle vi valt en annan väg, nu blev det samma som förra året, men det fanns även en viss hemlängtan så det fick bli en enkel väg.

Resten av sommaren har varit ganska lugn, med undantag för två utflykter till Fettjeåfallet bortom Klövsjö.
Ja, det krävdes två besök för att hitta burken. Väldigt dåliga koordinater gjorde att jag behövde konsulthjälp från utläggaren. För att bli FTF så var jag upp en andra gång och tog bättre koordinater. Det är dessutom inte första gången det strular där vid Fettjeåfallet, precis samma scenario var det första gången jag skulle FTF:a en gömma, hem å dit igen, det var sommaren 2004. Att man inte lär sig!

Så har jag lyckats hålla mej borta från två stycken event, eller tre om man räknar rätt. Det var två stycken samma dag vid gränsen mellan Sverige och Norge i de trakter där vi susat fram några gånger nu. Funderingar fanns men vi fick besök så det gjorde sig själv att det blev inställt.
Häromsistens var det Viggen-event vid Teknikland i Ope, även dit var det ett visst sug men ett husnära projekt lyckades hålla mej borta från det.

Sytting

Ojj vilken aktivitet det blir i burkarna när befolkningen byter plats med varandra. Det känns som att det vore läge att kolla folks beteende i förhållande till Geocaching; åker man på semester längs en rutt med burkar eller tar man de burkar som bara råkar finnas längs vägen till semestermålet?

För min del blev det en  mixad variant.

För knappt en månad sedan hade man nöjet att få första barnbarnet. Den matematiskt intresserade kan säkert räkna ut att det har något med en viss cache att göra (om man vinklar det så alltså).

Den ojämförligt största skatten i geocachingkarriären skulle naturligtvis loggas och så snart klockan slog semester så drog vi mot Ö-vik där den unga familjen mest uppehåller sig under sommaren.

Man är minst sagt lite ringrostigt valhänt när det gäller sytting men det funkade riktigt bra om ni frågar mej, vad ynglingen tyckte det fick vi inte veta i detalj men det framfördes i alla fall inga klagomål.

Såna där små krumelurer sysslar ju bara med tre saker varav sova är en så det gavs även tillfälle att smyga ut på burkjakt i grannskapet. Två gömmor fanns inom promenadavstånd och en passerades vid besök inne i stan, den senare fick dessutom lite omvårdnad eftersom ägaren verkar strunta i att flera klagat på blöt loggbok.

Tyvärr var den vackert belägna Windy Hill inte på plats (vad jag kunde se), troligen mugglad av arbetare som utfört arbete med gömslet. Men det var en fin plats och då spelar inte en missad burk så stor roll.

Naturligtvis idkades det mest familjeliv men också lite utflykter i omgivningen, bland annat var vi ut till den fantastiska ön Trysunda. För två år sedan var man engagerad i bröllopsbestyr så det blev inte så mycket turistande på ön men nu passade det bra.

Båtbolaget har satt in en extra tur som går från Köpmanholmen klockan 12 vilket torde passa morgontrötta turister bättre än ordinarie turen klockan 9. Hemfärd sker 16.40 så man har gott om tid att ta sig runt till de fyra cachar som finns på ön eller om man inte är det minsta intresserad av plastburkar så går man bara runt längs fina stigar och låter sig fascineras av naturen, rekommenderas!

Egetfixat eller köpt lunchfika är mest en bekvämlighetsfråga, vi valde hemlagat på badstranden. Supergott efter en avstickare upp till Rödskaten-cachen och näckrosdammen.

Ute på Trysund hade jag dessutom nöjet att medverka vid en introduktionskurs för en möjlig geocachare, vi får väl se om han blev så biten att han fortsätter med denna hobby.

  

I Övik finns loggningsjobb så det räcker och blir över, jag valde att bara plocka nån enstaka som för att markera att man passerat platsen.

Skogsmulle

Fick en ingivelse att jag skulle offra en riktig fulvädersdag på geocaching. Började så smått fundera under lördagskvällen att om det blir aningen mindre regn under söndagen så kan man faktiskt gå på en skogspromenad. Mitt i bästa planeringen försvann strömmen så det var bara att gå å lägga sig. Tanken på ett par, eventuellt, ologgade burkar från förra helgens event hade mognat till sig under natten så det var bara packa och dra iväg.

Cachen vid sjön Rången visste jag att den var loggad men det fanns en viss möjlighet att få FTF:a två burkar längre bort som inte var nät-loggade så jag ställde in mej på en rejäl skogspromenad.

Längs okända skogsvägar tog jag mej snabbt till parkeringskoodinaterna. Sista biten såg vägen nästan torr ut så kanske, kanske jag hade prickat rätt i mina amatörmeteorologiska observationer. Inte riktigt, skulle det visa sig.

Bäst jag gick där kom jag att tänka på Farbror Frej när han tömde ur en mjölpåse: Häll-vete ...... va stenigt det var här.

Jag var alltså på väg till tre Rosangen-cachar i Helvetesbrännans naturreservat vars främsta egenskap är att det är stenigt och kuperat. Jag utgick från Jämtlandssidan och gick mot väster och sydväst, om detta var den bästa vägen lär jag säkert få reda på .... nån gång. Det lär ju finnas gradskillnader i helvetet också men vad jag förstår måste man gå den sämsta biten även om man kommer från Ångehållet. Fast man kanske skulle delat på utflykten och kommit från båda hållen - vad vet jag.

Rången passerades förra vintern när Skoterdårarnas förening åkte från Alby mot Bensjö/Bräcke, om vi passerade Kniptjärnen var jag inte helt säker på förrän jag kollat spåret när jag kom hem.

Inom reservatet är det nu en skoterled markerad och där, mellan västra Rången och Kniptjärn var stigen väldigt fin med breda plank att gå på.

  

 

Vid loggningen av cachen vid västra Rången gick solen i moln, både bildligt och bokstavligen, det fanns nämligen ett namn i loggboken. Samtidigt som jag försökte ta in det mentalt så kom första riktiga störtskuren och den höll i sig en bra stund under min vandring mot Kniptjärnen. Nåväl, det är sånt som händer, att man luras genom att någon "glömmer" logga sin FTF alltså.

Nu visste jag vad som gällde och det var bara fikastunden vid tjärnen som hägrade. Efter en snabb loggning var det skönt att gå inomhus för att få sig lite kaffe å smörgås, väldans gott kan jag erkänna efter knappt fem kilometers vandring.

Dagens andra rejäla skur passade på att vräka ner under fikastunden, inget gott som inte har nåt gott med sig - eller hur det var.

Sen var det bara att styra iväg hemåt samma väg jag kommit och det gick riktigt bra, fast jag inte hade någon FTF som lättade stegen men regnandet höll sig, i stort sett, borta och det är ju alltid något.

Nu återstår att se om jag kommer ihåg att logga mina STF eller om man ska spela med.

Våren som gått

Det bara susade till så var maj månad slut. Men sommarsäsongen är formellt invigd i och med eventet "Invigning av cachingsommaren 2012" som inträffade förra lördagen. Maj brukar vara den tid då man har som mest att göra men också då man försöker komma igång med burkjakten så smått. Jag började med en servicerunda runt Storsjön med Hammarnäsets ångbåtsbrygga som främsta mål men även en del andra av mina burkar fick lite tillsyn. Och naturligtvis loggades någon som låg i färdriktningen.                                                                                   Hade även ett hedersuppdrag att följa en Filbunke som co-driver neråt södra delen av landet, i Dalarna blev jag kontaktad av ett par cachingdårar som ville hjälpa mej med en burk som kommit bort. Jag hade tänkt göra resan till Klövsjö i samband med ett besök vid nya cachar i Skålan, nu slapp jag det och cachingdårarna kunde logga min burk som dom själva fixat till. Smidigt samarbete må jag säga.

        Det mest fantastiska med resan söderut var nog att inte en enda burk blev loggad - inte en enda! Programmet var så pressat att det var helt omöjligt med några utsvävningar.

        Nåt liknande blev det när vi var på nämda event, inte en av de färska eventburkarna loggades. Inställningen innan resan var att ta det lugnt. Dagens uppdrag var att tanka efter vägen, det blev i Östavall och väl där hade vi några minuter över så det blev faktiskt en gömma loggad där, för övrigt tillsammans med nya bekantskaper från Östersundstrakten.

              Eventet blev väldigt trevligt med mycket prat och, som sagt, ingen logg trots att det fanns en burk inom räckhåll, ca 140 meter, med ett fint litet vattenfall i vägen.

Under eventet dök det upp ett antal gömmor som inte var inplanerade från Rosangen/eventvärdens sida utan det var Fingerdockan som gav oss nåt att åka på efter avslutad samvaro.         

Vi var väl varken först eller sist att tacka för oss så det var inte sååå stora förhoppningar att man skulle hinna först på de senaste burkarna men faktiskt så blev det en FTF vid Hjulet inne i Ånge. Snabbkollade på Kallas spår men lyckades inte få syn på nån burk. Däremot hittades Hermanboda backe som god tvåa, jaaa Bozomz och Andreaze låg visst aningen före.

Resten av den dagen blev det mest lite slöcaching neråt Fränsta och sedan hemåt via Alby där några burkar tillkommit sedan förra resan i de trakterna.

Fränsta har f.ö. en skrämmande brist på burkar och det har länge funnits i planeringen att lägga ut nåt där. Denna gång blev det en burk planterad men det finns massor kvar att göra.

Att ha vedeldning är ett värmande tidsfördriv, dessutom kommer det så många bra tankar när man låter hjärnan gå på tomgång under vedklyvning och liknande monotona sysslor.

Häromsistens hade jag några vedpinnar av grövre slaget, tänk om man skulle borra in och dölja några filmburkar i dessa och publicera på geocaching.com. Skoj om man kunnat få hjälp att klyva veden av ett gäng FTF:are.

Aktivitet i burklandet

Nu har jag hängt undan nyckeln till snöskotern så nu kommer det säkert att bli lite mer geocaching. Året 2012 var bara några dagar gamalt när nollorna i femhundra funna spräcktes Det hände när jag/vi var på tillfälligt besök i Sundsvall och jag upptäckte att vi befann oss i omedelbar närhet av ett gäng burkar.

Sen har det blivit nån enstaka loggning av burkar som råkat ligga i färdriktningen.

Vecka tio gick den årliga skoterturen till Galåbodarna, nytt för i år var att jag tog med ett par burkar att lägga ut efter vägen. Utläggningen gick fint men sen skulle det skrivas några rader också eftersom jag föredrar turistcachar, sådana som har något att visa även om det kan vara långsökt ibland.

Då upptäckte jag något som ryktesvis nog är en trend, nämligen att det är svårare nu att få turistfällor/cachar godkända nu. Det mesta är marknadsföring sägs det, och så är det säkert, men tidigare har man till exempel kunnat berätta om en byförening e.dyl har ansvaret för en viss sevärdhet.

Nåväl, det är väl bara att gilla läget även om det känns tråkigt att turistcacharna som jag prioriterar riskerar att bli lite urvattnade.

Nu börjar det skramla till med burkar både här å där. Under gårdagens eftermiddag kom det ut tre burkar i Skålan och eftersom jag räknar det till mitt södra revir så tänkte jag tanken att åka dit. En lite mysko grej var att svårighetgraden var så högt satt. Sa till mugglarfrun att här måste det vara nån som tänkt fel.

Jag avskrev resan till förmån för lite nyttigheter, men kunde på kvällskvisten konstatera att graderingen nog var felsatt efter att cachingdårarna från stan loggat alla tre burkarna tydligen utan att behöva använda medhavd utrustning.

I eftermiddag kom det även ut en gömma i grannbyn Dödre och då blev det läge att besöka deras valborgsfirande och logga burken samtidigt. Hon vet hur hon ska göra, Migda, för att få lite rusning bortöver byn.

På grund av en miss i planeringen ligger jag i vår efter med vedfixet så det kan bli svårt att bara spontancacha men en servicerunda är av nöden så det lär nog bli ganska snart.