torsdag 31 december 2015

Slutet är nära

I den mån jag tänkt på den här bloggen så har det handlat om att bara låta den självdö på grund av inaktivitet. Nu sitter jag här i Umeå och är farfar några dagar men passar även på att smita ut för att titta efter en och annan burkgömma. Och kom då på att det kanske också är läge att lite mer aktivt ställa bloggen på paus.
Under det gångna året har det blivit minimalt med burkjakt, däremot har det blivit ett antal utläggningar under tema "Gillhovsvägen". Som vanligt vid mina burkutläggningar så fungerar vissa burkar bättre än andra, således fick jag ganska omedelbart göra service på någon. Värsta grejen var den där fastsättningsskruven gick av efter ett par dagar. Och det handlade inte om nåt litet häftstift utan en ganska rejäl skruv ur en förpackning inköpt hos Biltema.
Sen har jag, under året, försökt bättra mej att leva upp till plikterna man har som cacheägare genom att göra servicen så snabbt som möjligt efter underhållslarm. Jag hoppas och tror att jag lyckats i de flesta fall, har jag missat nån så är det minnet som det hänger på.
Joo, en burk vet jag som inte är åtgärdad men som ändå fungerar hjälpligt är The Bridge #2 i Skellefteå. Där är loggen ganska full och jag så långt ifrån men jag har vidtalat en vicevärd som ska försöka få tid att titta till burken som dock fungerat hyggligt i drygt tio år.

Förr om åren planerade man alltid in lite cache-bensträckare längs färdvägen när man skulle nånstans, numera är det mest en slump om man lyckas stanna nära en cache. Återstår att göra en runda när man kommit fram, i mitt fall har det handlat om Obbola och numera Mariehemsvägen i Umeå. Oftast har det blivit expeditioner i skymningen för att inte säga rena kolsvartet som det var i går kväll. Med målet att stänga årets geocachingaktivitet med en jämn siffra i statistiken så drog jag iväg på en runda längs isiga gångvägar strax norr om Nydalasjön där jag sen tidigare hade en ohittad som heter Skogsladan, sen var det en nypåkommen som inte låg alltför långt hemifrån > Amazing Race - Kina, den sistnämnda var av king-size-format.
Skogsladan avsåg ett kanotförråd som kanotklubben hade här men som blev nerbränd ganska snart efter cacheutplaceringen. Vid gårdagens besök var brandresterna bortstädade men jag vet inte om det var därför det gick lättare att hitta burken, fram kom den hur som helst.
Den andra gömman var, i stort sett, bara pang på sedan jag kommit ur värsta radioskuggan, som kunnat undvikas om jag valt att följa gångvägen en stund till och inte gett mej in i skogen. Men jag skyller det på mörkret. Hur som helst kunde jag logga det som troligen är karriärens största cache, en fin liten trälåda som i och för sig innehöll en "vanlig" plastlåda. Och beroende på hur man räknar kan den här lådan vara ganska liten för det händer ju att burkar ligger inne i ett skjul, lada eller vanliga hus och om det då är själva "höljet" blir denna ganska liten. Med det generösare sättet att räkna blir min största funna cache "Tysta skrik" som fanns i en övergiven (?) villa strax utanför Brunflo. Tror att den burken och huset är borta nu.
Plötsligt poppar det upp en massa minnesbilder om både stort och smått men det är så dags nu, jag hade, som sagt, tänkt dra streck här och nu med måttliga 750 funna burkar i statistiken. Eller 68 stycken per år sedan starten 2004, det speglar mer hur cachandet sett och ser ut för min del.

Gott nytt år och cacha lugnt!!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar