Service

Söndagen den första maj var det meningen att det skulle utföras service på en cache som jag har i Torps socken. Men efter studiebesöket i Alby blev för sent att åka på det uppdraget.
I söndags, en vecka senare, gjorde vi ett nytt försök. Eftersom det är Slow caching som gäller fick det bli en premiärtur längs nyfixade vägen Våle-Revsund mot Gällö. Vägen fick betyget godkänd och vi kunde närma oss Bräcke från rätt håll för att plocka både nya och gamla gömmor längs vägen. Stavre blev först, sedan måste jag göra ett återbesök vid badhuset eftersom jag missade den burken vid förra resan. Den här gången var den bara där - mitt framför ögonen. Efter en kortare promenad ute i strömstararnas å så bar det av mot Bräcke för att leta efter diverse kyrkor mm.
Positionen man får från mobil-gps´n svajar rätt friskt ibland men med sedvanligt strul så blir det en burk omsänder. En kyrk-burk var vackert belägen i närheten av ett bestånd blåsippor, rätt nära att jag trampat ner en ensam blomma i jakten efter burken.
Resterna efter den gamla kyrkan fattade vi inte vad det var p.g.a. att blicken var mer på mobilen än på omgivningen, men det ordnade sig. Innan vi lämnade Bräcke passade vi på att fika vid Torpet, som är lika med hembygdsgården. På andra sidan området fanns det tidigare en cache men det verkar vara avställd.

Sen blev det transportsträcka ner till det egentliga ärendet, att fixa cachen vid Vikbron uppströms Fränsta. Vägen på norrsidan var blockerad av skogsarbete så vi åkte runt till andra sidan och fick en extra promenad i det vackra vädret.

Jag fick rapport om cachens tillstånd av cacharen Stenhammarn för ca ett år sedan men jag missuppfattade läget och trodde inte att den var helt borta. Hur som helst så är det åtgärdat nu med nya fräscha grejer på plats. En liten förenkling blev det också, den är inte så krångligt instoppad bland stenar utan ligger ganska öppet.
Som avrundning på dagen blev det ett återbesök neröver min yrkesskola i Torpshammar och byn Boda där det även finns en borg.

Vid sökandet av cachen där fick mobilen frispel och skickade mej både hit och dit, anslagstavlan uppe vid vägen var hetaste tipset en gång för att i nästa stund peka mot parkeringen. Jag fick starta den gamla Magellan-manicken och ge den koordsen och då hamnade jag snabbt och elegant på rätt ställe. Där kunde man också konstatera att det var fler jämtlänningar ute på caching eftersom andreaze och jenniie´s loggar fanns där.

Det första man får syn på på måndagsmorgonen det är att det kommit åtminstone två nya burkar under sena söndagskvällen längs vägen hem.
Men så är det, det finns alltid en ny anledning att dra på en runda .....!

Gott nytt år

I går hängdes skoternycklarna undan. I dag bytte jag bort skoterledskartan i gps-navigatorn så att det går att använda den i bilen för nu är det ett nytt geocachingår som börjat.
Det har varit väldigt sparsamt med skotercachar den gångna vintern, om man undantar en burk som dök upp i Åsarna men som jag missade totalt att den fanns.
I slutet av februari var vi ett helt gäng skotrar, mest norska, som stannade vid gömman för att äta, men då blev den alltså oletat.
I dag var lagom läge för en slapp cachingrunda som avrostning och då låg Guldby-gömman åt rätt håll. Passade även på att vara lite hemmaturist längs vägar som aldrig körts.

Det fanns en liten tanke med resan och det var att om, säger om, tiden tillät skulle man kunna köra en servicerunda neråt The Bridge som enligt inkomna rapporter kanske inte mår så bra.
Samtidigt fanns det ett nytt möjligt gömställe längs vägen och det tar alltid längre än beräknat att kolla in och överväga än det ena än det andra så tiden rusade iväg.
Albydammen fanns inom räckhåll, dessutom var det läge för ett återbesök efter vinterns skoterutflykt till dessa trakter.
Cachen i Alby hittades ganska snabbt efter sedvanligt strulande, mest beroende på den något svajiga visningen som man får från mobilen.
När Alby var avklarat beslutades att spara eventuella övriga burkar till ett senare tillfälle, så efter en matbit i Ånge styrde vi hemåt efter årets första cachingdag.

Det blir ....

Det verkar inte spela nån roll, det blir som det blir. Trots att jag håller lägsta möjliga nivå på geocachandet så håller jag genomsnittet över tid. Tror det blev 6 burkar under oktober och t.o.m en FTF ramlade in utan större ansträngning, eller rättare, ingen extra resa för någon av burkarna.
Svenstamystery 5 blev lite onödigt jobbig p.g.a handhavandefel. Hade lagt hela pusslet och skulle precis skriva ner koordinaterna då något mysko hände med uppkopplingen å vipps så var allt borta. I samma ögonblick tipsade Mugglarfrun om att -"ta en skärmdump ...." men försent. Bara att börja om från början.
Eftersom det var ganska sent på kvällen redan vid första försöket blev det alltför sent andra gången så jag blev tvungen att ge upp. Det innebar att det blev ett tredje försök på söndagsmorron då det även infann sig en viss tidspress pga inplanerad resa till Svenstavik. Tack vare hjälp från frugan så ordnade sig både pussel och annat som skulle fixas.
Sen hade jag sånär strulat bort burken som följde med handen utan att jag märkte det, helt plötsligt låg den ovanliga burken vid mina knän.

I mitten av månaden blev det en resa till Umeå men det blev ingen särskild burkjakt, bara några som fanns intill vägen på lämpliga bensträckarställen.

Nu i kvällningen dök det upp burkar som förr i tiden skulle resulterat i en hastigt påkommen tur med bilen. Nu struntar jag i dem, det blir ändå som det blir.
Och mest av allt hoppas jag att det blir vinter.

Slow caching

Det är ganska låg nivå på skattjakten numer, i september blev det mest underhåll. Sista septemberdagarna fick vi dock en gömma i närheten som det hände nåt konstigt med.
I måndags åkte jag direkt till gömstället på hemväg från jobbet, lätt som en plätt tänkte jag när jag såg vad som fanns att välja på i form av gömställen. Jag letade både här och där, inne o ute, men tjii.
Skymningen gjorde att jag åkte hem för att hämta en ficklampa och byta till mer lämpliga kläder.
Uppbådade även lite sökhjälp i form av Filbunke och Nutta. Vi letade igenom området men det blev resultatlöst även denna gång.
Susade iväg ett SMS-rop på hjälp till ägaren, som f.ö. bor i Stockholmstrakten men åker hit för att ge oss en gömma ibland, möjligen pysslar han om sitt fritidshus här också.
Under tisdagen fick vi besked att gömman försvunnit, väldigt mystiskt om den skulle vara mugglad för det finns inte många utanför geocachingkretsen som vet var man letar och att det skulle vara en cointjuv som förirrat sig hit verkar också långsökt. Hur som helt, under torsdagen blev det kännt att en provisorisk burk fanns på plats så då blev det ännu en sällskapsresa.

Idag har jag varit skoterdåre och även gubbmulle (skogsmaskinvisning i Lungre motorstadion).
Inne hos nyöppnade skoterhandlaren träffade jag på Weldion, han som var så aktiv förra året med bl.a. en massa grottcachar. Han hade fullt upp med jobb så det blev inte mycket tid över till caching för honom heller. Kul att träffas även om det blev lite hastigt, vi var ju båda ute i skotertittarärende.
När man ändå var i trakten blev det så att vi svängde in för att kolla efter Wroom Wroom 4, sedan vi slutat lura oss själva med hinten var den enkelt hittad. Det går bättre om man dekrypterar!
Senare under dagen blev det några minuter över till ännu en burk, denna gång inne i stan. Blåsippeskogen hittades snabbt men samtidigt slumpartat innan Android-manicken bestämt sig för var nollan var. Så nu är det redan två burkar hittade i oktober.

För övrigt sympatiserar jag med slow-caching-rörelsen (om det finns en sådan) dvs hellre kvalitet framför kvantitet. Men de här FTF-rycken man får går nog inte bort riktigt.

Underhållning

På att-göra-listan har det en tid funnits en resa till Visjön och cachen där. Jag har, genom div rapporter, anat att något varit fel med den gömman. När förmiddagens regn dragit bort blev det hastigt bestämt att nu var det dags att dra till fjälls.
En ny burk har varit klar sen en tid, en vanlig plastburk har fått en plåtlåda som tyngd för att undvika att cachen försvinner igen. Jag har nämligen trott att burken blåst bort eftersom det kan bli skapligt drag där runt vindskyddet. Kan väl tillägga att buren torde vara cachingvärldens fulaste.
Ett tips sade att man för att undvika bompengen i Glen skulle ta med cykel, och så fick det bli. Från bommen till cachen är det cirka 5,5 km, lånar man en nyckel för 50 kr är det fortfarande 3 km att gå. Med geocachingcykeln gick det att cykla hela vägen fram till cachen.

När jag cyklat en stund mötte jag en kvinnlig cyklist som väl måste ha cyklat från, typ Höglekardalen, om hon inte bara gjort en rundtur i grannskapet. Otur om hon varit och kollat efter cachen i Visjön tänkte jag.

Efter att ha lagt burken på samma ställe som den blev lagd i början av mars 2005 var det dags att fika. Det såg ut att komma en regnskur så jag gick in och fikade inne. Gott att fika och vila en stund efter cykelturen.
Så småningom var det dags att dra hem. Precis när jag packat och skulle gå fick jag syn på några blad på väggen bredvid fönstret. Där var loggarna ur den förlorade loggboken tillsammans med den Cache Note som hörde till. Nu tätnade mystiken, har någon tagit burken men varit så snäll att lämna innehållet inne i stugan?
Ok, det har ju funkat såhär också men meningen var ju att cachen skulle ligga ute så jag la delarna av loggboken i den nya burken tillsammans med den nya loggboken så nu finns det 1,5 loggböcker där. Det finns även noteringar från fiskare/mugglare som passat på att skriva lite om sin fiskelycka.

Cykelturen hem gick snabbt och galant lite i kamp med annalkande regn. En kilometer från bilen blev det regnrock på och när jag klev in i bilen mullrade åskan. När jag kom till Galåbodarna regnade det så hårt att det knappt gick att köra.
Och då var det inte heller läge att försöka ta den multi som finns där.

Vind i seglen

Precis när man funderar på att växla över till Skoterdåre dyker det upp en ny burk inom räckhåll. Det började dåligt med att jag missade varningssignalen från mobilen att nåt var på gång. Dryga två timmar senare blev det desto mer brådis att bege sig till Handsjön eller Handlake Village som byn även kallas. Bandet Takida har som bekant en del av sina rötter här.
Det började skymma så man fick skynda långsamt längs Losjövägen, skulle en älg titta ut ur buskaget så lär man ha den i bilen så skogtrångt som det är bitvis.

När jag närmade mej Handsjön drog jag igång mobilens geocachingprogram, det skulle bli första riktiga testet av Android-appen c:geo (vid förra testet var ju gömman lite off side).
Jag valde kompassläget och det verkar riktigt bra, mäter t.o.m. avståndet på centimeternivå!
Nu ska man väl inte lita på det för det beror ju som vanligt på en massa saker om det är riktiga uppgifter, noterade det bara som en kul grej. Det var dessutom ganska uppenbart var burken kunde finnas så nån större test av precisionen blev det aldrig.
Funktionen att logga direkt i fält funkar bra utan omväg via Field Notes som i det gamla progget från Trimble.

Tilläggas kan att programmet ständigt utvecklas och uppdateringarna kommer ganska ofta men är ändå det bästa just nu för Androidlurar.

Idag har Geocaching kommit med sin officiella version av Android-app men jag misstänker att det är/ska bli en betal-app eftersom den inte finns på Android Market. Betalappar är inte tillgängliga ännu i europa, lanseras möjligen under oktober.

På hemväg från Handsjön kunde jag se hur arbetet med vindkraftverken fortskrider, tre verk hade fått vingar nu, den fjärde stolpen hade enbart maskinhus och den femte stolpen var tom så vitt jag kunde så i den tilltagande skymningen.
Och inga älgar såg jag men dom kanske såg mej.

Månadsmöte

Dags att åstadkomma några noteringar, inte minst för att lugna dem som undrar om jag har överlevt augusti.
För cirka 3 veckor sedan var jag anlitad som grottforskningsexpert till Källbergsgrottan. Migda och jag lyckades ju bli först dit, på nationaldagen, förra året och nu ville våra fritidsboende norska vänner ha hjälp att hitta den. Lätt som en plätt trodde jag, det är bara att gå in och plocka den. Rackarns va fel man kan ha, jag hittade inte ens platsen inne i grottan. Lite olikt sig var det, kanske pga att isen var borta men jag var ganska säker på var i "rummet" den fanns..... då. Vi fick alltså ge oss efter en tids sökande, väldigt retfullt måste jag säga. Har funderat på att göra ett återbesök på egen hand för jag är ganska säker på att burken finns där, nog bara jag som var lite yr.
Som konsult får man ju ut arvodet även om jobbet misslyckas så det blev väldigt gott fika sedan vi kommit till bilen. En norsk specialitet med ost på våfflor, den messmörsliknande osten var särskilt god. Sen att fikaplatsen (grusgropen) inte var den vackraste gick att överse med.

För övrigt har det mest blivit några servicerundor bland några krånglande egna burkar. Gömman vid Hallens ångbåtsbrygga den försvann nog efter att ha blivit dåligt tillbakalagd men nu har det blivit en magnetlösning där som förhoppningsvis klarar höststormar o dylikt.

Vid Hammarnäs ångbåtsbrygga hade burken åkt in i ett utrymme utom räckhåll för cachare men vid närmare undersökning gick det att gå in i bryggmagasinet och plocka fram den inifrån.
Det var för övrigt en alldeles perfekt finvädersdag då vi var dit, med båttrafik invid bryggan och gott fika medan vi väntade på att båtarna skulle ge sig iväg så att det gick pyssla med gömman i lugn och ro.

Kuriosa: I bryggboden vid Hammarnäs finns en 94 år gammal tidtabell avseende ångaren Tor. Båten var försedd med telefon som, när man angjorde kajen i Östersund, var inkopplad på rikstelefonnätet. Dessutom fanns restauration ombord. Det torde innebära att man kunde ringa efter en droska för att ta sig hem om man blivit trött av mat och dryck.

Jag har legat så lågt med caching på senare tid så jag blev förvånad själv att det skulle bli en FTF bara helt appropå.
Det dök upp en ny gömma i Rätanstrakten förra veckan, Sandnäsgrottan, och jag gjorde mej ingen brådska men kunde förståss inte låta bli. Det speciella med den utflykten var att koordinaterna var så väldigt mycket fel. Cacheägaren hade fått problem med sin GPS-manick så gömman hamnade ca 190 meter fel. Bara turen att jag hittade en stig och när vädret var bra var det bara att följa den, sen var det fixat. Efteråt dök det upp mer detaljer om grottan som hade varit bra att veta då man var där, nu blev inte alla finesserna utforskade. Det skulle visst gå att krypa ut på andra sidan berget, dessutom ska Galbergsjätten bo där och det kunde jag inte heller kolla.
Undrar förresten varför jätten bor här, Galberget ligger ju en bra bit norr om Börtnan?

Återgå

Än en gång har man lyckats göra slut på en semestermånad och det är snart dags att återgå i tjänst.
Man har väl varit osedvanligt slö när det gäller burkletande med mest spontancaching och en del servicerundor i burklandet. Efter midsommar hade vi kärt bröllopsbesvär att tänka på inför Tobbe o Majas vigsel så trots att vi var både i Umeå och Ö-vik blev det inga burkar letade. Dock lyckades jag faktiskt hinna med att lägga en gömma vid det vackra kapellet på Trysunda som trots en del strul inledningsvis nu har fått ett par besök förutom inbjudna bröllopsgäster.

Någon övrig caching blev det inte på Trysunda för min del, däremot blev vi bjudna på båttur till Ulvön någon dag senare och loggade en mystery på väg till lotsutkiken.

Inbjudna gäster har det även varit vid min femtionde gömma. Även om flera loggat utan att stanna på gratisfika så är det faktiskt ett antal som jag har haft nöjet att bjuda på lördagskaffe. I dag är f.ö. sista chansen att besöka sommarcafe´t för i år.

Tidigare i veckan blev det ett besök i stan och Yran och ett par "restburkar".
Hade sånär blivit först på en ny gömma i Torvalla men koordinaterna var tydligen fel i första läget och sen brydde jag mej inte, värsta FTF-suget verkar ha kommit av sig för min del. Men skulle det dyka upp nåt i grannskapet vet man väl aldrig hur man beter sig.

Det har gått troll i ångbåtsbryggorna så jag har fått ta ner ett par i väntan på service. Hallenburken blev nog slarvigt tillbakasatt efter loggning alt. mugglad och Hammarnäset drabbades av en "olycka" då burken kunde smita iväg bakom en bräda. Det var för övrigt med tvekan jag la ut den med tanke på avståndet för service. Nu är det bara att planera in en runda. Och ha med sig rätt utrustning.

Den i Hoverberg har man problem att hitta men det hör ju till, för säkerhets skull har jag tittat till den ett par gånger och den har funnits där den ska, trots målningsarbete som pågått i flera veckor.

Midsommar

Dags för en liten uppryckning här. Det har varit väldigt lugnt på burkjägarfronten ganska länge nu och jag tror att det är fler som noterat det. Det såg lovande ut i början av maj men det kom av sig av någon anledning. Det kanske är inbillning men det känns som att det var ett jämnare flöde av besökare i burkarna förr. Nåväl, det kan vara så att alla har fullt upp med fritidssysslor ändå så denna får stå tillbaka i väntan på semestern, för då ska man ju hinna med allt.

Midsommardagen brukar vara en lämplig dag för en liten runda i burklandet. Man är lagom slö för att tycka att en biltur är rätt nivå på sysselsättning.
I början av cachingkarriären (juni 2004) ägnade jag midsommarhelgen till att plantera ut några av mina mer frekvent besökta burkarna här i trakterna.
Jag hade då ett eget mål att fördubbla antalet cachar i kommunen. Det skedde från en låg nivå så det var inte så jobbigt, tror faktiskt det blev ytterligare en fördubbling innan jag letade mej utanför kommungränsen.

Under våren har det blivit ett antal oplockade gömmor som såg ut att bli en lagom tripp. Mugglarfrun och jag drog iväg mot Näsbygden och de tre burkarna där var relativt enkla även om jag drog mej i det längsta för att sätta ner knäna i gräset vid dinosaurien men ett tips sa man nog måste göra det.
Den vid Stenstugan har några haft problem med så det kändes bra att kunna ta den, förstår bara inte varför man inte letar riktigt på en gång utan man måste göra om sökningen ett antal gånger.

Sen blev det transportsträcka till Revsundsbygden där skidbacken i Gällö blev dagens lättaste med de bästa koordinaterna, snabbt och enkelt.
Bommade två pga dåligt tålamod, vid Vikingabyn hade vi tänkt äta så där funderades det på mat i stället för cache och vid Stavre badhus var det så blåsigt å kallt vid den risiga stranden att vi drog ganska snabbt. Kan tycka att den gömman borde gått att ha närmare det märkliga badhuset men inser att järnvägen är ett problem.

I Bräcke hittades dagens sjunde och sista burk, den var lite trög att få ut från sig gömställe, något jag visste om så jag plockade fram servicelådan och snurrade till ett enkelt handtag så nu bör det inte vara några problem att fiska fram den.

På väg

Äntligen har det blivit tid till att susa iväg burkgömma nummer femtio. Av bara farten följer det med ett par bryggor också.

Det blev en något informell utformning av jubileumsmyntet då den riktiga geocoinen inte rymdes i burken, egentligen var det heller inte meningen att den skulle ut på öppna marknaden utan bara synas i min hand. Men nu är myntet fullt spårbart men inte möjligt att ta med (?)

Det gäller alltså att besikta cacheplatsen så hittas nog Trackingnumret och förhoppningsvis förstår alla vad det speciella coinet är för något.