Det har varit väntans tider. I år är det 40 år sedan man drog till Sollefeteå (jaa, man säger så ibland, varför vet jag inte) för att göra lumpen vid T3 dvs Kungliga Norrlands Trängregemente och dess sjukvårdskompani.
Tack vare en företagsam trio under ledning av Stena blev det stollig samling gamla gubbar och lilla jag som kvarterade in sig i, till hotell, ombygda sjukstugan i fredags.
Jag ska inte ge mej in i den lumparhistoriska världen för det vet man ju hur populärt det är bland dem som inte varit med om slika övningar.
Sammanfattningsvis kan dock sägas att livet förlängdes med åtskilliga år tack vare ett, i stort sett, oavbrutet skrattande åt gamla och nya minnen (ja, de gamla minnena var nya för dem som hade glömt, eller hur man säger ....)
Som obotlig tidsoptimist tog jag med en nytankad gps till manövern, alltid blir det nån liten stund över. Men det var bara teoretiskt, i verkligheten var det roligare att umgås än att jaga dessa plastburkar. Försökte mej på lite improviserat letande vid Flottarmonumentet under lördagens stadsvandring och en gryningsräd mot Felparkering, i övrigt blev det inte en sekund över under ordinarie tid.
I stället avslutades faktiskt träffen med att eftersläntarna följde mej till en burk i närheten, Bron över bron. Retfullt nog så var det en av mugglarna i sällskapet som hittade burken. Största missen var dock att kameran inte var med till denna gömma.
När vi gråtit en avskedstår hade jag stora förhoppningar på att rensa stan på ohittade burkar men det tog stopp redan vid Pettersborg där jag slösade onödigt många minuter, visste inte att den var lurigt gömd och letade för enkelt - bom alltså. Byggnaden brann ner för ett antal år sedan och har ersatts med en lusthusliknande byggnad.
Tack vare en företagsam trio under ledning av Stena blev det stollig samling gamla gubbar och lilla jag som kvarterade in sig i, till hotell, ombygda sjukstugan i fredags.
Jag ska inte ge mej in i den lumparhistoriska världen för det vet man ju hur populärt det är bland dem som inte varit med om slika övningar.
Sammanfattningsvis kan dock sägas att livet förlängdes med åtskilliga år tack vare ett, i stort sett, oavbrutet skrattande åt gamla och nya minnen (ja, de gamla minnena var nya för dem som hade glömt, eller hur man säger ....)
Som obotlig tidsoptimist tog jag med en nytankad gps till manövern, alltid blir det nån liten stund över. Men det var bara teoretiskt, i verkligheten var det roligare att umgås än att jaga dessa plastburkar. Försökte mej på lite improviserat letande vid Flottarmonumentet under lördagens stadsvandring och en gryningsräd mot Felparkering, i övrigt blev det inte en sekund över under ordinarie tid.
I stället avslutades faktiskt träffen med att eftersläntarna följde mej till en burk i närheten, Bron över bron. Retfullt nog så var det en av mugglarna i sällskapet som hittade burken. Största missen var dock att kameran inte var med till denna gömma.
När vi gråtit en avskedstår hade jag stora förhoppningar på att rensa stan på ohittade burkar men det tog stopp redan vid Pettersborg där jag slösade onödigt många minuter, visste inte att den var lurigt gömd och letade för enkelt - bom alltså. Byggnaden brann ner för ett antal år sedan och har ersatts med en lusthusliknande byggnad.
Flottarmonumentet gick däremot bättre i dag. Sen blev det dåligt letat igen vid Magasinet, bom igen (f.ö. ingen höjdarplats för en gömma).
Klockan drog iväg när jag blev för omständig i letandet och då tyckte jag att det var dags att dra hemåt, Sollefteå lär ligga kvar.
Liten sväng in i Långsele fick det ändå bli, tänkte kolla på bio. Där var det
nära en bom igen men det kom ett gäng cachingdamer som hjälpte mej leta och mugglaren i sällskapet kunde efter en stund plocka fram den platta lilla burken ur ventilen.
Klockan drog iväg när jag blev för omständig i letandet och då tyckte jag att det var dags att dra hemåt, Sollefteå lär ligga kvar.
Liten sväng in i Långsele fick det ändå bli, tänkte kolla på bio. Där var det
nära en bom igen men det kom ett gäng cachingdamer som hjälpte mej leta och mugglaren i sällskapet kunde efter en stund plocka fram den platta lilla burken ur ventilen. Det tär lite på självförtroendet att det är mugglarna som tar täten när det gäller att hitta de luriga rackarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar