Stulbo

Nu står jubileumstillfällena som spön i backen. Det mesta hände för tio år sedan, tycks det. Självklart är det inte så men lite firande kan man väl kosta på sig?
När jag började cacha fanns det ca fem gömmor i hela Bergs kommun, efter att ha loggat några burkar tyckte jag att det var dags att sätta ut lite egna burkar. Målsättningen var att dubblera antalet gömmor i kommunen och det lyckades ganska snart.

Med början den 16 juni 2004 planterades nio burkar runt om i området under det första året och faktiskt är alla utom en aktiva ännu efter tio år. Genom att studera hur andra gjorde samt vad som sades på diverse forum så blev det några olika varianter, det "skulle" t.ex. finnas någon med vandringsinslag eller extra svår helst lite balansgång på ett brospann eller liknande. Den extremaste gömman jag haft var Bridge over deep water och fanns under Sannsundsbron.
På den tiden och i min värld fanns inte de riktigt små burkarna, rejäla grejer skulle det vara, typ 1 liter, som blev svåra att gömma. Förutom att burken blåste bort så blev den också kidnappad, troligen av en tjänsteman vid nån brobesiktningsmyndighet. Efter en hel del strul så fick gömman hamna i Arkivet, lite synd kan jag tycka ibland när jag blir nostalgisk men det är inte försent att komma igen t.ex. som ett 10-årsjubileum(?)
Det vanligaste stället att gömma en burk har länge varit "Under en sten" eller "Hagre ra fgra" som det kan stå i ledtråden. Med de tragiskt dåliga burkar man använde inledningsvis så är det nästan konstigt att man inte haft mer bekymmer med fuktiga för att inte säga vattenfyllda burkar. Filmburkar, glasslådor och andra fryslådor ÄR inte så vattentäta som man inbillar sig.
Flera av de tidigaste gömmorna har fått ny utformning och ofta i en vintersäker förvaring som nästan känns som en signatur för mina gömmor under senare år. Därmed inte sagt att det inte strular till sig med nya gömmor.

Nåväl, idag är det tioårsdag för min första gömma och den följes så klart upp med en gömma på samma tema, strul alltså.
Den första gömman placerades, ganska otillgängligt, på Strulberget. De första att logga den gången var faktiskt samma personer som blev först idag, Nutta och Filbunken. Okej, det var fler med på Strulberget har jag hört men det var mugglare hela bunten.

Gillhovs kursgård hade på sin tid en kojby i Strulbo där skolbarn från när och fjärran fick leva lägerliv under några dagar med bl.a. kolning, fiske och matlagning på "stenåldersvis" på programmet.
Numera är det ganska lugnt och stilla i kolarbyn och det växer igen så sakta men nu kanske det blir lite trafik av alla skattjägare som vill se var Strulkusen inte bor.

10 års strul

I dag är det tio år sedan det här strulet började. Då menar jag inte dessa enkla noteringar utan själva irrandet ute i geocachinglandet.
Som jag sagt tidigare så bommade jag, den 31 maj 2004, min första burk vid ruinen i Sunne för att sedan fortsätta mot Östersund/Frösön och där till slut lyckades hitta burken vid storsjöodjursspaningen nära Vallsundsbrons landningsplats.
Den cachen lär finnas kvar och har loggats trots att den blev arkiverad för bra länge sedan.
Platsen har numera en annan cache med i stort samma upplägg. Det händer ibland att man kan logga två olika geocachar på samma plats, detta är en sådan: GC2YRV8.
Det regniga vädret togs på lördagsmorgonen som ursäkt för att göra en länge uppskjuten resa till kusten. Förutom de fåtaliga delarna som fanns på inköpslistan så skulle det loggas minst en cache denna dag.
Och det lyckades faktiskt med minsta möjliga marginal, alltså bara en gömma hittad.

Första enkla burken skulle finnas vid Lotjärn nedanför Torpshammar men dels så regnade det, dels så bytte mugglarna av varandra på parkeringen vid gömman så det blev bara ett halvt försök.
I Birsta finns både nya och gamla burkar att leta men den avslappade (för inte säga slöa) stilen  gjorde att jag kom i tidsnöd så där blev det inte ens ett försök.
Men så skulle vi på ett kort och improviserat släktbesök inne i stan och då passade jag på att göra ett återbesök till gömman Cliffhanger som ska vara så lätt men som jag inte klarat av trots ett antal besök, inte idag heller kan jag säga. Om jag skyller på muggeltrafik så ljuger jag nästan.
Hur som helst så gav jag upp och drog över till andra sida ån och in mot stan, längs det som på min tid hette Fabriksgatan kom jag till nya himmelska badet där det skulle finnas en bra gömma.
I cachebeskrivningen finns en enkel anvisning hur man kan nalkas problemet och med den anvisningen var det svårt att misslyckas, trots en del trafik både bakom och framför mej.
En alldeles perfekt cache att ta som tioårsjubileum, helt osentimentalt och utan större festligheter.
För övrigt kan tilläggas att ovan nämnda "på min tid" det var när jag på sjuttiotalet jobbade på fabriken som ligger ett stenkast från cachen, alltså Sundsvalls verkstäder (SV) som numera heter nåt i stil med Bucher Emhart Glass på Universitetsallén.

Återigen

Nytt geocachingår - nya möjligheter.
Nu drar det ihop sig till jubileum, den sista maj är det tio år sedan det här strulet började. Den första cachen letade jag vid ruinen i Sunne men eftersom jag gjorde alla fel man kan göra så blev det ingen funnen där den dan. Bland fel man kan göra som relativt nybliven GPS-ägare och cachingjägare är att missa att byta koordinatsystem. Den då nyinköpta gps-manicken hade använts på skotern under vårvintern, sen läste jag nog inte på tillräckligt för att förstå att det inte dög med den inställning jag använde på Gröna kartan.
Jag irrade på ganska länge innan jag gav upp.
Senare blev det en resa till stan och då stannade jag vid Storsjöodjursspaningen på Frösön och gjorde ett försök med The Storsjö monster. Naturligtvis var det inte pang på, men efter en stund så kunde jag logga min första cache, det var den 31 maj 2004.
Cachen vid kastalen i Sunne tog jag för övrigt några dagar senare, utan gps, efter att ha studerat kartan lite noggrannare.

De här cacharna, och några till, var utplacerade av "Staffan" en av ganska få som höll på med caching vid den tiden. Vi träffades aldrig men sedan jag kommit igång med en del utläggningar så sprang vi på varandras burkar. Vad jag förstår är han fortfarande aktiv men verkar ha samma hastighet som jag har på burksamlandet.
Sen 2004 har det varit ett evigt strulande bl.a. med olika tekniska lösningar som kommit och försvunnit och som tar sån tid när man blir strömlös långt från civilisationen. Och alla möjliga burkar som man träffat på, ganska många dåliga men också en hel del guldkorn.
Platser man besökt inte att förglömma, grundinställningen är att "få" besöka en, i något avseende, sevärd plats i samband med burkjakten. Men visst händer det att man får ett ryck och drar på nån mängd-caching, bara för att.


Det går att både flina och rodna hur länge som helst när man tänker på alla tokerier man utsatt sig för under åren och det verkar inte ta slut bara för att man hållit på ett tag.
Nu är jag i alla fall på banan efter en kortare avrostningsrunda i går eftermiddag med besök i både Oviksbygden och Orrvikstrakterna.

Vintertid?

Höst vid Salsåns badplats

Tre veckor efter skoterns dag fick vi ett ärende in till stan och som vanligt planerades för en massa som skulle hinnas med när man ändå var där.
Skoterns dag har blivit den naturliga gränsen för när geocachingsäsongen upphör. I år kändes det som att det fanns möjlighet att hålla på ett tag till, särskilt med tanke på att det hänt så lite för mej på senare tid.
Det stod servicebesök på programmet, dels ett mer frivillig till Salsån, dels två mer akuta till Sanne respektive Bandtrassel i stan.
I Salsån hade det visat sig att burken inte uppfyllde kraven på en driftsäker cache, det kan bli så när man har för brått att få ut en nypåkommen burklösning. I detta fall hade det kommit in vatten, trots ett ganska rejält tak dessutom var låsningen för dålig så hela innehållet hamnade på marken efter ett tag.

S.t Olov-caching vid Harrsjön

Gör om och gör rätt. Nu är det en mer traditionell lösning som förhoppningsvis håller ett bra tag. Lättfunnen är den också nu när alla löv försvunnit. Lingonen däremot var kvar, synd att ingen tog sig tid att plocka innan de frös.
Sannecachen var nog för optimistiskt gömd redan från början och när det sedan utbröt målningsaktiviteter på platsen, jaa då försvann helt enkelt den första cachen. Men nu finns en ny burk på plats, fullt synlig men ändå undanskymd om man säger så. Återstår att se om närboende iakttagare låter den vara i fred.
Bandtrasselgömman blev bortforslad tidigt i höst vid ett kommunalt projekt och har sedan stått på bevakning från min sida.
Precis när jag fick påstötning från godkännarna så blev det läge att kolla hur arbetet fortskred och det mesta verkade klart så det var bara att hitta en hyfsad lösning som kan funka utan att behöva ändra koordinaterna.
Det är ju en mystery detta och rätt knölig att ändra i lösningen.
När detta var fixat skulle jag leta reda på trettioen burkar för att runda av säsongen på sjuhundra jämt.
Johejdu va´ bra det gick.

Lingon-caching?

Tittade efter några ströburkar i Lillänge men hade siktet inställt på S:t Olovsleden vid Storsjön. Väl där så var det bara ett fåtal som gick att ta från bilen, nån geocykel hade jag inte med och att ge sig ut och gå en sen eftermiddag i november var inte att tänka på.
Om sexhundrasjuttiofem är en jämn siffra så får det bli slutresultatet för i år, alltså sjuttiofem funna i år.
I dag, söndag,  bländades man av ett vitt snötäcke vid uppvaknandet så det känns som att det bara återstår att ställa undan geocachinggrejerna och på allvar kolla upp snöskoterläget.
Visst, det kan hända mycket med vädret än men det blir nog bara lite spontancaching hädanefter, om det blir nåt alls.
Skönt i alla fall att ha rensat avställda-cache-listan inför vintern så att de vinteraktiva burkletarna har att göra.

Höstkänning

Vid Näcksta brygga

Helt plötsligt håller augusti på att ta slut. Det var visst denna månad som jag skulle ut och logga en massa burkar för att komma upp i budgeterat antal. Och hur gick det då? Inge vidare kan man väl säga, ytterst lite har hänt på den fronten. Häromsistens hade jag en stund över vid besök i stan och då gjordes ett försök men det kom av sig i starten. Dels var mobilen stundtals ganska virrig, dels var det sjukt mycket finvädersdyrkare ute i det område jag siktade på. Sammantaget blev det hela en hittad burk den dan. Och så har det mest varit hela månaden så målet om hundra hittade i år känns långt borta.


Den ultimata cacheholken

Däremot startade jag i början av månaden ett projekt med utsättningar. Temat blev "Byar i Hackås socken", och tanken var att de flesta byarna runt om i Hackås församling ska föräras minst en cachegömma. Med början norrifrån, i Bulägden, har jag betat av några byar i sänder när tillfälle funnits.
I skrivande stund är det ett tiotal nya burkar ute och ett par i pipe line. Med tanke på att det finns cirka tjugo byar bara i Hackås närområde finns det att göra både för mej och "alla" som ska hitta burkarna. Tillkommer alla byar öster och söder om Näkten men där finns redan några luckor ifyllda, typ Tunvågen, Dödre och Kårviken.

När det gäller att vara först på plats tror jag "Haraskräcken" tagit full pott.
Processen att få ut cacharna på marknaden hänger mycket på arbetsbelastning hos reviewer/godkännare. För min del har i stort sett alla gömmor kommit ut inom några minuter eller om jag skickat innan jobbet så har de varit ute strax efter klockan nio.
Perfekt, tänkte jag, då ska jag göra ett upplägg som borde passa en cachare som jag vet jobbar mitt i Hackås men bor i stan.
Skickade iväg "Hackås" tidigt på morgonen, med uträkningen att den skulle vara ute perfekt till morronfikat. Naturligtvis dröjde det, just i detta fall, ända till kvällen innan den blev godkänd. Så var det med det upplägget.

Paus ........

Sommarstiltje

Nu är det bara några minuter kvar av juli månad och om några dagar är semestern slut för denna gången.
Burkjakten har inte kommit igång på allvar ännu så de stora förhoppningar jag hade för tre månader sedan har inte infriats. Och om jag ska hinna ta dom hundra burkar jag brukar logga per år, jaa då kan det bli svettigt under andra halvlek dvs fram till skoterns dag i slutet av oktober.

Liten cachetur i Holmsund

Visst har det blivit ett par attacker ut i burklandet men jag har även åkt förbi sådan ställen som tidigare år varit givna logg-stopp.
Midsommarafton blev även i år en cachingafton men en powertrail borta i Sunne/Orrviken, kanske inte värsta cachingupplevelsen men blev ett rejält lyft för statistiken med 20 loggade i ett svep. Dessutom blev det några turist-cachar som uppvärmning och avslutning innan man drog sig hemåt vid tvåtiden på midsommardagens morron.

Av en tillfällighet blev Mugglarfrun och jag med ut på en minitur nordvästut från Svenstavik upp mot Hovermo där det äntligen blivit en gömma. Trevligt påhitt både cacheutläggningen och inbjudan att åka med dit för loggning tillsammans med Nutta och Filbunke.

Så var skåningarna här i Jämtland och ordnade ett event, tyvärr körde det ihop sig med annat, annars hade jag gärna varit där och lyssnat på den stollige burkjägarens äventyr i staterna. Joy.se lär ha plockat 5461 burkar på 14 dagar, knappast en lugn och skön semester!

Också en cacheburk

Ett par burkar har dragit på sig ett antal DNF och det är ju aldrig roligt för någon. Jag brukar ge letarna ett par chanser innan jag åker på servicerunda eftersom jag åkt på åtskilliga falsklarm, men ibland måste man inse att något är fel.
Den lilla behändiga burken "Gripande" försvann under oklara omständigheter så den fick förnyas både vad gäller plats och utförande. Det var en lite roligare plats den förra med hjälpsamma blomhandlaren och damerna på andra sidan gatan. Men samtidigt kändes det inte bra att cachare använde husväggen som klätterhjälp för att nå upp. Alltså fick det bli en annan plats när den ändå skulle servas.
En annan lite lustig historia var cachen "Vika" som försvann tillsammans med hela huset där den var gömd. Burken har numera fått en ny placering i närheten av den tidigare platsen.

Vikbron - vy mot Viknäset

Burken vid Vikbron i Fränsta har dragits med problem till och från så jag blev till slut tvungen kolla hur det stod till med den, och visst, den var borta - tror det är tredje burken som försvunnit. Troligen den mänskliga faktorn som orsakat försvinnandet så den nya burken fick en liten anordning för att motverka slarvig återplacering.
I detta nu får jag oroande signaler från "Åsarna gamla kyrka", måste nog bli en sväng däråt också, liksom "Hara ångbåtsbrygga" som enligt ryktet kan vara oåtkomlig pga byggaktiviteter.
Så det finns att göra. Dessutom ska man försöka få ut några nya burkar. Och logga över 50 cachar innan hösten. Som sagt, svettigt blir det .... för en slöcachare ....!

Islossning

Nu är skoteråkningen avslutad för säsongen dvs på den här sidan midsommar.
Det har blivit lite av en tradition att göra en liten avrostningsrunda i geocachinglandet den första maj, så även i år.
Denna gång blev det en nästa löjligt liten runda runt södra delen av Storsjön, från Svenstavik upp mot Oviken och över till Hackås.
Som vanligt när man passerar Hovermo funderas det varför det inte finns en cache där och som vanligt blev det ingen denna gång heller.
För ett par år sedan var det väldigt nära, jag kollade olika alternativ och för att passa i miljön hade jag tänkt ut en lite klurig lösning. Av diverse skäl blev det inte av då men man vet aldrig vad som kan hända. Allra bäst är det naturligtvis om någon annan lägger ut nåt där.
Samtidigt behöver jag ut med några fler burkar om jag ska hålla balansen mellan utlagda och hittade, jag har försökt ligga på 1:10 och då fattas ca fem utläggningar (jag har en arkiverad och ett event i statistiken som säger 57 utlagda).
Vid rundningen av Myrviken passerar man den gamla festplatsen Fröjdholmen där det sedan en tid funnits cache i serien "dansställen i Jämtland".
Den gömman fick bli årets första cachestopp och den hittades ganska raskt även om jag först inte trodde att den skulle vara så nära insläppet.
Senast jag var så nära båthamnen pågick diverse snöskoter-på-vatten-aktiviteter, i dag var det mest dyig sjöbotten och isflak där i viken intill cachen, Storsjön var rejält tom på vatten.
Första cachestoppet var det f.ö. inte riktigt för i mitten av mars satt vi i Skoterdårarnas förening och fikade vid en cache i Ansätten (Offerdalsfjällen) men eftersom jag där och då förträngt att det fanns en burk där räknas det inte som en misslyckad sökning eftersom det inte var nån sökning men stopp vid en cache.

Efter loggning bar det raskt vidare över mot Hackåssidan där en travesti på Det bästa lilla horhuset i Texas väntade.
Den sökningen måste vara den snabbaste på mången god dag, det handlade bara om sekunder sedan bilen parkerats intill byggnaden, ett så kallat Hibbhus. På armlängds avstånd och i ögonhöjd från passagerarsidan satt den, burken.
Ordet Hibbhus myntades sedan cacharen Hibben63 använt främst transformatorstationer  som gömställen för sina cachar så pass många gånger att det blev något av en signatur och alltså ett nytt ord.

Det har hänt att resultatet från en cachingrunda bara blivit en hittad burk så när vi var uppe i det dubbla antalet kunde Mugglarfrun och jag nöjda styra hemåt och burkletarsäsongen anses invigt.

Avslutningsrunda

Nu är skoterfantasternas nyårshelg avklarad och det blev en  geocachingavslutning enligt planerna. Skoterdårarnas föreningsstyrelse bestod för dagen av endast en person, lite tråkigt när det gällde att gå runt hos skoterhandlarna men kanske bra när det gällde att plocka några slumpvis utvalda burkgömmor.

Som vanligt på senare tid så var det en massa ovidkommande saker som skulle uträttas men till slut så blev det alltså en burkrunda.

Jag hade tjuvstartat redan på väg in till stan genom att stanna vid kontrollstationen i Brunflo och ta en promenad ner mot elljusspåret. Blev först lite orolig när mobilen fick spader men efter en rejäl omstart så rättade den till sig och visade mej ganska snabbt till rätt plats.

Jag har i stort sett hela sommaren gått omkring med en geocoin  i packningen, hela tiden med förhoppningen att jag skulle få till nåt med renanknytning. En av de få gånger då jag hade renar framför bilen på väg hem från jobbet, ja då var inte bästa kameran med, så klart.

Nu var det alltså hög tid att dumpa den tyska renen i en burk nånstans, slumpen gjorde att det blev Var redo! Den cachen är ganska lättillgänglig så det borde väl vara nån som kan hjälpa renen ut på turné.

Plockade sedan ganska snabbt ihop det antal burkar som behövdes för att komma upp till de sexhundra funna som jag bestämt att gå till vintervila med.

Så nu är det bara att låta kyla och snö fixa goda förutsättningar för Skoterdårarnas förening.

Vinter på gång?

Just nu singlar det ner vita fina flingor utanför fönstret. Det är, vad jag vet, andra riktiga snöfallet på denna sidan midsommar, så om allt stämmer kommer nästa snö att ligga kvar. Visserligen har det hänt nåt med de gamla talesätten men visst kan man hoppas att det blir så.

När snö gör sig påmind så blir det också dags att runda av säsongens geocaching på ett lämpligt sätt.

Sensommaren och hösten har varit så fylld av diverse projekt att både geocachingen och skoterförberedelserna fått stå tillbaka på ett sätt som inte liknar nåt annat än en skandal.

Vid besök i stan brukar jag, ialla fall tänka tanken, att man ska kolla efter nån lämplig burk men det har blivit glest med tillfällen senaste tiden, som sagt.

Och det är lika bedrövligt alltså med försäsongsarbetet som handlar om snöskoter.

Men för snart en månad sedan löste vi in en julklapp som hotade att bli för gammal, ett besök vid Copperhill i Åre. Lämpligt nog så var det även höstmarknad den helgen och så blev det några burkar loggade vid hemfärden på söndagen.

Geocachingintresset breder ut sig med en hel del nya namn i loggarna. Säkert en följd av att de kluriga telefonernas antal ökar.

För första gången har jag som burkägare haft besök i alla mina femtiofem cachegömmor under en säsong. Och, peppar peppar, de flesta burkarna har fungerat skapligt utan alltför stora driftstörningar.

Egentligen konstigt att de äldsta gömmorna håller så bra som de faktiskt gör, det var ganska dåliga burkar mm i begynnelsen 2004 som inte blivit utbytta i nån större omfattning.

Och det ska väl erkännas att det har slarvats med tillsynen också ibland.

Den mest driftsäkra burken, tror jag, är den vid Lejonströmsbron i Skellefteå. Den satte jag ut i samband med att lill-pojken började studierna där i stan 2005.

Jag fick hjälp med en full loggbok vid ett tillfälle och själva bron har varit avstängd för underhåll men jag har aldrig behövt stänga cachen. Och själv har jag inte varit dit sen utsättningen! Sånt går inte för sig numer, nu ska det vara underhållsplaner och vicevärdar och jag vet inte allt. Det var bättre förr ........?

Jag har, egentligen, inte så mycket hokus pokus för mej i samband med jämna antal hittade men förra hösten stämde det så att jag gick till vintervila vid femhunda jämt. Nu verkar det som att jag kan göra en liknande manöver eftersom det nu återstår cirka sju att hitta för att komma upp till sexhundra.

Det blir troligast ett projektrelaterat besök i stan i morron så möjligheten finns att beta av ett par burkar då, sen kan man stänga butiken för säsongen i samband med skoterns dag nästa helg.

Resume

Det sägs att Bartolomeus inleder hösten så det är väl hög tid att sammanfatta cachingsommaren 2012.
Men det känns som att jag vill börja med gårdagens spontana tripp till Ammerån, för det var en riktig höjdare. Hade fixat å donat lite ute på ett projekt bl.a. lite limning och när jag tröttnat på att lyssna på att limmet skulle torka så föreslogs en cachingtur en bit utanför det vanliga distriktet.
Snabbt som attan susade vi mot Ammeråstigen #15 via Våle-Gällö-Fjällsta-Stugun-Mårdsjön.
Det skulle bli 15 cachar med genomsnittligt hög trivselfaktor; bra men lätt gömda burkar på fina platser där man även stannade upp för att titta på mer än bara burkens placering.
Ammerån har man ju hört talas om både nu å då men aldrig åkt den här vägen (Lv 344). Till saken hör att vi hade ett regnväder på ingående när vi åkte hemifrån men hos oss sken solen hela eftermiddagen. En i alla avseenden perfekt cachingtur kunde konstateras vid hemkomsten då man f.ö. kunde avläsa 15 mm i regnmätaren!

Men åter till tidigare i sommar.
När vi lämnade barn och barnbarn i Ö-vik hade vi planerat en tripp västerut, typ Stekenjåkk o.dyl.
Visst blev det några burkstopp längs Ångermanälven men det var nog mera turisting än caching.
Vid matstopp i Vilhelmina fanns några burkar som måste loggas eftersom burkägarinnan normalt bor vid Näktens norra strand.
Med några minuter till godo checkade vi in för en natt i Saxnäs men gjorde även en kvällspromenad till Marsliden där det fanns en burk och en trevlig kioskägare.
Dan därpå tuffade vi till Stekenjåkk, inga kända burkar i det området så man kunde koncentrera sig på att beundra naturen. Eller rättare, de burkar som fanns låg ute på fjället och dit var det förbjudet att ta sig, enligt länsstyrelsebeslut. Men det räckte gott och väl att titta på landskapet!

Efter stopp i bland annat Fatmomakke och Ankarvattnet hamnade vi framåt eftermiddagen i Gäddede där vi beslöt att stanna för natten. Efter lite utflykter i omgivningen, med bl.a. en burkutsättning vid en stor snöskoter, hittade vi husrum på campingen.
Dagen efter susade vi in i Norge, mot Nordli och vidare ut mot E6:an. Plockade lite burkar längs vägen, mest på måfå utan nån djupare planering. Även här är landskapet väldigt imponerande och duger utan plastburkar.
Transportsträcka blev det söderut till Steinkjer och Verdal innan vi vände åter mot Sverige. Visst skulle vi valt en annan väg, nu blev det samma som förra året, men det fanns även en viss hemlängtan så det fick bli en enkel väg.

Resten av sommaren har varit ganska lugn, med undantag för två utflykter till Fettjeåfallet bortom Klövsjö.
Ja, det krävdes två besök för att hitta burken. Väldigt dåliga koordinater gjorde att jag behövde konsulthjälp från utläggaren. För att bli FTF så var jag upp en andra gång och tog bättre koordinater. Det är dessutom inte första gången det strular där vid Fettjeåfallet, precis samma scenario var det första gången jag skulle FTF:a en gömma, hem å dit igen, det var sommaren 2004. Att man inte lär sig!

Så har jag lyckats hålla mej borta från två stycken event, eller tre om man räknar rätt. Det var två stycken samma dag vid gränsen mellan Sverige och Norge i de trakter där vi susat fram några gånger nu. Funderingar fanns men vi fick besök så det gjorde sig själv att det blev inställt.
Häromsistens var det Viggen-event vid Teknikland i Ope, även dit var det ett visst sug men ett husnära projekt lyckades hålla mej borta från det.