Rundtur

Bäst att uppdatera lite här innan man blir hopplöst efter. I fredags drog vi, sonen och Filbunke, till Ö-vik för att göra en attack mot SkogsNolia i Hörnefors under lördagen. Självklart blev det lite slöcaching efter incheckningen, bl.a . hittade vi en gömma av Mackvack ett namn som så retfullt hittades i en ny gömma dagen därpå.
SkogsNolia har varit ett måste under ett antal år men nu lär det dröja fyra år till nästa gång, då finns det säkert en hel del att göra efter vägen.
Man var inte riktigt nöjd efter bilåkandet till Nolia så det fick bli en cacherunda under söndagen som avkoppling.
Siktet var inställt mot en möjlig FTF i Gissjö nedanför Fränsta. Snabb transportsträcka dit och lite bergsklättring med bilen så var man framme högt över Gissjön. Tyvärr lämnade jag gamm-gps´n i bilen så jag fick kämpa med osäkra mobilkoordinater en lång stund. Mugglarfrun undrade om jag kollat stenarna framför lägerplatsen men det hade jag inte för det var för långt från noll, tio-tolv meter cirka.
Det är inte ofta jag ringer en livlina men nu googlade jag fram cacheägarens telefon och undrade om det fanns en bättre hint bland alla dessa stenar. Det tog kanske tio sekunder att fatta att Mugglarfrun hade rätt i sin gissning.
Dessvärre fanns det två namn överst i loggboken, det var Mackvack och blue poppy som varit där ca en och en halv timma tidigare. Snopet men så är det ibland.
Efter loggningen blev det en sakta färd genom bygden där frugan bodde som barn. Jag fick så klart en del lokalhistoria och minnesbilder på köpet.
Redan vid avresan hade vi satt Torpshammar som gräns för dagens resa. Passande nog fanns det en ny gömma där alldeles intill Riksyrkesskolan där både frugan och jag förkovrat oss till verkstadsmekaniker.
Det var utplacerade fikabord där bakom "Mek" så det var lämpligt att fika där innan Nästet loggades.
Efter att ha hälsat på döda anhöriga vid Torps kyrka tuffade vi så sakteliga hemåt längs småvägarna mot Ånge.

I Ånge fanns en hel hög med burkar att hitta varav två stack ut lite extra. På papperet borde Filmlabbet vara lätt att hitta, hinten förde tankarna till ventilationsgaller. Men så var det inte. Extra stiligt med passande loggremsa. Speciella cache-film-remsor/rullar har man sett tidigare men här var det äkta vara, stiligt.
Stilig var också Loket i Ånge men dagens bästa gömma var den i parken och det dröjde tills vi kom hem innan vi insåg humormeddelandet vid cachen.
Här hamnade min första favoritpoäng.
Skulle avrunda Ångeresan med en gömma vid Hermansboda kraftverk, bäst vi letade så dök en gammal bekant cachare, Stenhammarn, upp och vi hjälptes åt en stund, bl.a var vi ute i flottningsrännan där jag hade cachens nollpunkt. Tröttheten tog överhanden så för andra gången samma dag blev det en ägarfråga. Stenhammarn hade redan anat att vi var rätt men fel där i rännan och när man tänkte så så hittades den lätt.
Sen blev det, i stort, raka vägen hem genom Haveröbygden för att konstatera att rundan resulterade i tolv hittade cachar. Får duga för en glesbygdscachare kan jag tycka.

Sjätte juni

Det känns som att nationaldagen är lika med cachingdagen. Visserligen blev det ett uppehåll förra året då vi råkade hamna på ett loppis i grannbyn men med lite fantasi kan man väl säga att det var skattjakt det också.
Som vanligt blev det ett snabbt på påkommet beslut att vi skulle dra ut på turné men jag lyckades läsa in ett antal bekväma gömmor i bilnavigatorn. Trots allt har man bäst överblick över vägval om man låter Nuvi´n sköta grovjobbet så att man betar av burkarna kommer i rätt ordning.
I Hogdalsbygden fanns två nya burkar och jag siktade på Ragnhildstenen som jag bedömde som inte alltför välbesökt. Hittade p-plats och begav mej upp mot stenen längs en lättgången stig. Överkurs att ta på stövlar men det kunde man inte veta.
Den gigantiska burken hittades tämligen omedelbart, faktiskt med mobilen. Hade back-up av gamla gps´n men den behövdes alltså inte.
Sedan gömman var loggad skulle jag skriva i den offentliga gästboken som fanns i en hundkojeliknande stuga alldeles intill stenen. Just då fick jag tips från Mugglarfrun som väntade i bilen att fler var i antågande. Halvvägs till bilen mötte jag ett par, för mej okända, vandrare. Att det var cachare avslöjades av frågan -"blev du först?"
När vi var i Överhogdal kändes det som en bra idé att plocka Smedjan också. Lite tillbaka, mot färdriktningen, blev det men gömman hittades snabbt, däremot blev det lite slow caching eftersom det fanns både glass och museum (om Överhogdalstapeten) mellan bilen och cachen.
Sen blev det snabba ryck ner mot Ytterhogdal och Sennsmeden, dagens andra möjliga FTF.
Statyn/cachen är en riktig drive-in och med hinten i minne var det bara att plocka fram burken.
Mindre än tjugo minuter tidigare rök FTF-chansen eftersom skogsvandraren från stenen varit här med denna knappa marginal. Men jag tänker in grina så länge för det, vi fick ju varsin FTF i dag på nationaldagen.

Fortsättningen av resan gick mot Sveg med lite lämpliga avstickare till diverse burkgömmor. I Ytterberg, te.x, fanns två cachar, den ena busenkelt hittad från flera meters håll, medan den andra krävde lite mer jobb och det var faktiskt Muggelfrun som med hjälp av en ledtråd drog fram burken Utsikt från Ytterberg.

Sedan Sveg var avklarat återstod bara att hitta en väg hemåt, helst ett matställe också. Tony´s i Vemdalen har man ju besökt några gånger per skoter så det var ett säkert kort att satsa på.
Golfbanan i Utanbergsvallarna krävde ett besök och gömman där hittades snabbt.
Vi hittade även en välsorterad kiosk med självbetjäning, första gången jag träffat på nåt liknande!
Det soliga och varma vädret övergick till ett par rejäla regnskurar men nu var det färdigcachat och torrt och varmt i bilen så det var bara att susa mot hemmet. Elva burkar tror jag det blev och knappt tretti mil, det får väl vara godkänt för en slow-cachare som mej(?)

Efter veden

När man äger en vedmaskin tillsammans med andra har man ett visst ansvar för att tidtabellen inte spricker. Nu är veden fixad och man kan planera en tripp bort från vedbacken, till stan till exempel.
En av bilarna behövde en uppdatering så i dag hade vi ärende till till stan för att köpa en reservdel och det låg även i farans riktning att burkjakt kunde inträffa.
Mjukstartade med ett stopp vid det som en gång hette Flyg o lottamuseum numera Teknikland. Där var jag så inställd på att det var i planet som burken fanns att jag knappt tittade på gps-manicken. När jag insåg att den låg inne i skogsbrynet hade det gått så många minuter att jag kände att det var viktigare att passa tiden inne i stan än att kliva runt bland stenar å kvistar. Burken lär ligga kvar ett tag till, till skillnad mot den tidigare burken som fanns här och som följde med när man bytte plan på plattan.
När alla viktiga inköp var avklarade våldgästade vi sonen för en fikastund och sedan blev han med på en enklare turistresa till Rödön. Det dräller av o-loggade holkar där bortom bron så tanken var att plocka några. Cachen under själva bron valdes bort för att gå direkt på holkarna. Första holken har troligen försvunnit i samband med skogsavverkning så det började lite dåligt.
Utan djupare researcharbete gav jag mej iväg in i snårskogen, hade jag kollat lite mer hade jag insett att det fanns en tanke bakom denna serie av holkar, det fanns nämligen en fin stig att följa och då blev det genast enklare. Plockade tre ganska snabbt men framme vid Kärringgraven blev det stopp. Är lite osäker på vad jag ska leta efter, av loggarna att döma är det lite lurigt, men jag har fler holkar kvar i serien så det lär finnas anledning att återkomma. Dagens utflykt avrundades eftersom magen också behövde en uppdatering.

Häromsistens

För en tid sedan hittade jag en cache med samma namn som en av mina gömmor, "Den gamla dansbanan".
När det gäller torn, broar och andra "vanliga" saker är det inte konstigt att man kommer på samma namn men i det här fallet var hela upplägget ganska lika.
Jag blev nyfiken och tänkte att den där måste jag titta efter nästa gång man har vägarna neråt Sundsvall. Som av en händelse blev det en riktig koj-dag den helgen och hellre än att bara sitta inne hemma kunde man sitta i bilen. Så hur det nu blev så var man på väg mot Stöde och Nedansjö.

Redan tidigt på resan hade jag problem med Nuvi-GPSn som hängde sig och var allmänt lynnig. Efter ett antal omstarter funkade den skapligt.
Egentligen inga problem för jag hade ju mobilen att sköta finliret med. När jag skulle dra igång geocachingprogrammet c:geo vägrade det visa de närmaste vanliga cacharna. Kollade flera gånger att inställningarna var rätt men fortfarande kom bara en lång lista med mysterycachar upp.
Jag hade listat ut att gömman borde vara vid Vårbacken i Nedansjö men jag fick inte fram koordinaterna. Tur i oturen att jag fört över uppgifterna till bilnavigatorn och när jag lyckats få ut siffrorna därifrån till den gamla Magellan-GPSn var dagen räddad.
Trots att jag för evigheter sedan veckopendlade förbi Vårbacken hade jag inte tidigare besökt denna, relativt halvgamla, dansbana.

När man befann sig så nära Sundsvall var det lika bra att fortsätta en bit till. C:geo-programmet har fungerat riktigt bra tidigare (inte programmets fel att mobil-gps´n svajar) men efter detta strul så var jag mogen att tanka hem den auktoriserade versionen från Groundspeak/Geocaching, kostar visserligen en slant men så fick det bli. Så framme i Birsta var det dags att prova den nya vägvisaren och det gick faktiskt riktigt bra trots superkort introduktion.

Som vanligt handlar det om slowcaching så det blev en mix av dåliga affärer och släktträff utöver burkjakten, det blev väl kanske fem hittade bara för att jag ville titta på en gammal dansbana.

Service

Söndagen den första maj var det meningen att det skulle utföras service på en cache som jag har i Torps socken. Men efter studiebesöket i Alby blev för sent att åka på det uppdraget.
I söndags, en vecka senare, gjorde vi ett nytt försök. Eftersom det är Slow caching som gäller fick det bli en premiärtur längs nyfixade vägen Våle-Revsund mot Gällö. Vägen fick betyget godkänd och vi kunde närma oss Bräcke från rätt håll för att plocka både nya och gamla gömmor längs vägen. Stavre blev först, sedan måste jag göra ett återbesök vid badhuset eftersom jag missade den burken vid förra resan. Den här gången var den bara där - mitt framför ögonen. Efter en kortare promenad ute i strömstararnas å så bar det av mot Bräcke för att leta efter diverse kyrkor mm.
Positionen man får från mobil-gps´n svajar rätt friskt ibland men med sedvanligt strul så blir det en burk omsänder. En kyrk-burk var vackert belägen i närheten av ett bestånd blåsippor, rätt nära att jag trampat ner en ensam blomma i jakten efter burken.
Resterna efter den gamla kyrkan fattade vi inte vad det var p.g.a. att blicken var mer på mobilen än på omgivningen, men det ordnade sig. Innan vi lämnade Bräcke passade vi på att fika vid Torpet, som är lika med hembygdsgården. På andra sidan området fanns det tidigare en cache men det verkar vara avställd.

Sen blev det transportsträcka ner till det egentliga ärendet, att fixa cachen vid Vikbron uppströms Fränsta. Vägen på norrsidan var blockerad av skogsarbete så vi åkte runt till andra sidan och fick en extra promenad i det vackra vädret.

Jag fick rapport om cachens tillstånd av cacharen Stenhammarn för ca ett år sedan men jag missuppfattade läget och trodde inte att den var helt borta. Hur som helst så är det åtgärdat nu med nya fräscha grejer på plats. En liten förenkling blev det också, den är inte så krångligt instoppad bland stenar utan ligger ganska öppet.
Som avrundning på dagen blev det ett återbesök neröver min yrkesskola i Torpshammar och byn Boda där det även finns en borg.

Vid sökandet av cachen där fick mobilen frispel och skickade mej både hit och dit, anslagstavlan uppe vid vägen var hetaste tipset en gång för att i nästa stund peka mot parkeringen. Jag fick starta den gamla Magellan-manicken och ge den koordsen och då hamnade jag snabbt och elegant på rätt ställe. Där kunde man också konstatera att det var fler jämtlänningar ute på caching eftersom andreaze och jenniie´s loggar fanns där.

Det första man får syn på på måndagsmorgonen det är att det kommit åtminstone två nya burkar under sena söndagskvällen längs vägen hem.
Men så är det, det finns alltid en ny anledning att dra på en runda .....!

Gott nytt år

I går hängdes skoternycklarna undan. I dag bytte jag bort skoterledskartan i gps-navigatorn så att det går att använda den i bilen för nu är det ett nytt geocachingår som börjat.
Det har varit väldigt sparsamt med skotercachar den gångna vintern, om man undantar en burk som dök upp i Åsarna men som jag missade totalt att den fanns.
I slutet av februari var vi ett helt gäng skotrar, mest norska, som stannade vid gömman för att äta, men då blev den alltså oletat.
I dag var lagom läge för en slapp cachingrunda som avrostning och då låg Guldby-gömman åt rätt håll. Passade även på att vara lite hemmaturist längs vägar som aldrig körts.

Det fanns en liten tanke med resan och det var att om, säger om, tiden tillät skulle man kunna köra en servicerunda neråt The Bridge som enligt inkomna rapporter kanske inte mår så bra.
Samtidigt fanns det ett nytt möjligt gömställe längs vägen och det tar alltid längre än beräknat att kolla in och överväga än det ena än det andra så tiden rusade iväg.
Albydammen fanns inom räckhåll, dessutom var det läge för ett återbesök efter vinterns skoterutflykt till dessa trakter.
Cachen i Alby hittades ganska snabbt efter sedvanligt strulande, mest beroende på den något svajiga visningen som man får från mobilen.
När Alby var avklarat beslutades att spara eventuella övriga burkar till ett senare tillfälle, så efter en matbit i Ånge styrde vi hemåt efter årets första cachingdag.

Det blir ....

Det verkar inte spela nån roll, det blir som det blir. Trots att jag håller lägsta möjliga nivå på geocachandet så håller jag genomsnittet över tid. Tror det blev 6 burkar under oktober och t.o.m en FTF ramlade in utan större ansträngning, eller rättare, ingen extra resa för någon av burkarna.
Svenstamystery 5 blev lite onödigt jobbig p.g.a handhavandefel. Hade lagt hela pusslet och skulle precis skriva ner koordinaterna då något mysko hände med uppkopplingen å vipps så var allt borta. I samma ögonblick tipsade Mugglarfrun om att -"ta en skärmdump ...." men försent. Bara att börja om från början.
Eftersom det var ganska sent på kvällen redan vid första försöket blev det alltför sent andra gången så jag blev tvungen att ge upp. Det innebar att det blev ett tredje försök på söndagsmorron då det även infann sig en viss tidspress pga inplanerad resa till Svenstavik. Tack vare hjälp från frugan så ordnade sig både pussel och annat som skulle fixas.
Sen hade jag sånär strulat bort burken som följde med handen utan att jag märkte det, helt plötsligt låg den ovanliga burken vid mina knän.

I mitten av månaden blev det en resa till Umeå men det blev ingen särskild burkjakt, bara några som fanns intill vägen på lämpliga bensträckarställen.

Nu i kvällningen dök det upp burkar som förr i tiden skulle resulterat i en hastigt påkommen tur med bilen. Nu struntar jag i dem, det blir ändå som det blir.
Och mest av allt hoppas jag att det blir vinter.

Slow caching

Det är ganska låg nivå på skattjakten numer, i september blev det mest underhåll. Sista septemberdagarna fick vi dock en gömma i närheten som det hände nåt konstigt med.
I måndags åkte jag direkt till gömstället på hemväg från jobbet, lätt som en plätt tänkte jag när jag såg vad som fanns att välja på i form av gömställen. Jag letade både här och där, inne o ute, men tjii.
Skymningen gjorde att jag åkte hem för att hämta en ficklampa och byta till mer lämpliga kläder.
Uppbådade även lite sökhjälp i form av Filbunke och Nutta. Vi letade igenom området men det blev resultatlöst även denna gång.
Susade iväg ett SMS-rop på hjälp till ägaren, som f.ö. bor i Stockholmstrakten men åker hit för att ge oss en gömma ibland, möjligen pysslar han om sitt fritidshus här också.
Under tisdagen fick vi besked att gömman försvunnit, väldigt mystiskt om den skulle vara mugglad för det finns inte många utanför geocachingkretsen som vet var man letar och att det skulle vara en cointjuv som förirrat sig hit verkar också långsökt. Hur som helt, under torsdagen blev det kännt att en provisorisk burk fanns på plats så då blev det ännu en sällskapsresa.

Idag har jag varit skoterdåre och även gubbmulle (skogsmaskinvisning i Lungre motorstadion).
Inne hos nyöppnade skoterhandlaren träffade jag på Weldion, han som var så aktiv förra året med bl.a. en massa grottcachar. Han hade fullt upp med jobb så det blev inte mycket tid över till caching för honom heller. Kul att träffas även om det blev lite hastigt, vi var ju båda ute i skotertittarärende.
När man ändå var i trakten blev det så att vi svängde in för att kolla efter Wroom Wroom 4, sedan vi slutat lura oss själva med hinten var den enkelt hittad. Det går bättre om man dekrypterar!
Senare under dagen blev det några minuter över till ännu en burk, denna gång inne i stan. Blåsippeskogen hittades snabbt men samtidigt slumpartat innan Android-manicken bestämt sig för var nollan var. Så nu är det redan två burkar hittade i oktober.

För övrigt sympatiserar jag med slow-caching-rörelsen (om det finns en sådan) dvs hellre kvalitet framför kvantitet. Men de här FTF-rycken man får går nog inte bort riktigt.

Underhållning

På att-göra-listan har det en tid funnits en resa till Visjön och cachen där. Jag har, genom div rapporter, anat att något varit fel med den gömman. När förmiddagens regn dragit bort blev det hastigt bestämt att nu var det dags att dra till fjälls.
En ny burk har varit klar sen en tid, en vanlig plastburk har fått en plåtlåda som tyngd för att undvika att cachen försvinner igen. Jag har nämligen trott att burken blåst bort eftersom det kan bli skapligt drag där runt vindskyddet. Kan väl tillägga att buren torde vara cachingvärldens fulaste.
Ett tips sade att man för att undvika bompengen i Glen skulle ta med cykel, och så fick det bli. Från bommen till cachen är det cirka 5,5 km, lånar man en nyckel för 50 kr är det fortfarande 3 km att gå. Med geocachingcykeln gick det att cykla hela vägen fram till cachen.

När jag cyklat en stund mötte jag en kvinnlig cyklist som väl måste ha cyklat från, typ Höglekardalen, om hon inte bara gjort en rundtur i grannskapet. Otur om hon varit och kollat efter cachen i Visjön tänkte jag.

Efter att ha lagt burken på samma ställe som den blev lagd i början av mars 2005 var det dags att fika. Det såg ut att komma en regnskur så jag gick in och fikade inne. Gott att fika och vila en stund efter cykelturen.
Så småningom var det dags att dra hem. Precis när jag packat och skulle gå fick jag syn på några blad på väggen bredvid fönstret. Där var loggarna ur den förlorade loggboken tillsammans med den Cache Note som hörde till. Nu tätnade mystiken, har någon tagit burken men varit så snäll att lämna innehållet inne i stugan?
Ok, det har ju funkat såhär också men meningen var ju att cachen skulle ligga ute så jag la delarna av loggboken i den nya burken tillsammans med den nya loggboken så nu finns det 1,5 loggböcker där. Det finns även noteringar från fiskare/mugglare som passat på att skriva lite om sin fiskelycka.

Cykelturen hem gick snabbt och galant lite i kamp med annalkande regn. En kilometer från bilen blev det regnrock på och när jag klev in i bilen mullrade åskan. När jag kom till Galåbodarna regnade det så hårt att det knappt gick att köra.
Och då var det inte heller läge att försöka ta den multi som finns där.

Vind i seglen

Precis när man funderar på att växla över till Skoterdåre dyker det upp en ny burk inom räckhåll. Det började dåligt med att jag missade varningssignalen från mobilen att nåt var på gång. Dryga två timmar senare blev det desto mer brådis att bege sig till Handsjön eller Handlake Village som byn även kallas. Bandet Takida har som bekant en del av sina rötter här.
Det började skymma så man fick skynda långsamt längs Losjövägen, skulle en älg titta ut ur buskaget så lär man ha den i bilen så skogtrångt som det är bitvis.

När jag närmade mej Handsjön drog jag igång mobilens geocachingprogram, det skulle bli första riktiga testet av Android-appen c:geo (vid förra testet var ju gömman lite off side).
Jag valde kompassläget och det verkar riktigt bra, mäter t.o.m. avståndet på centimeternivå!
Nu ska man väl inte lita på det för det beror ju som vanligt på en massa saker om det är riktiga uppgifter, noterade det bara som en kul grej. Det var dessutom ganska uppenbart var burken kunde finnas så nån större test av precisionen blev det aldrig.
Funktionen att logga direkt i fält funkar bra utan omväg via Field Notes som i det gamla progget från Trimble.

Tilläggas kan att programmet ständigt utvecklas och uppdateringarna kommer ganska ofta men är ändå det bästa just nu för Androidlurar.

Idag har Geocaching kommit med sin officiella version av Android-app men jag misstänker att det är/ska bli en betal-app eftersom den inte finns på Android Market. Betalappar är inte tillgängliga ännu i europa, lanseras möjligen under oktober.

På hemväg från Handsjön kunde jag se hur arbetet med vindkraftverken fortskrider, tre verk hade fått vingar nu, den fjärde stolpen hade enbart maskinhus och den femte stolpen var tom så vitt jag kunde så i den tilltagande skymningen.
Och inga älgar såg jag men dom kanske såg mej.