Femhundra

Efter förra helgens kryssande runt Borgsjön stannade räkneverket på 489 och i fredags gjorde jag en sväng till kommuncentrats centrum för att logga en av Storsjöodjursspaningscacharna (29 bokstäver).
Tack vare eller på grund av ett felköp slumpade det sig så att ett stadsbesök var nödvändigt under lördagen och då kändes det som att saken i princip var klar, det borde väl inte vara svårt att hitta tio burkar för att uppnå de åtråvärda 500 funna.
Jag är för övrigt hopplöst efter när det gäller gömmor i och runt stan. För något år sedan gjorde jag ett tappert försök att komma ikapp men det är ganska svårt när man oftast besöker staden i andra ärenden och geocachingen är bonus. Dessutom kommer det ständigt nya .... som bekant.
Efter uträttade ärenden både här och där tyckte jag att det var en bra ide att välja Frösön till jaktområde. Den relativt nya gömman vid gångbron måste ju besökas.
För ett antal år sedan fanns en cache vid gångbron men den fungerade inte så bra utan burkarna hamnade vid ett par tillfällen på sjöbotten där de hittades av dyknings- och cachingintresserade Coluber.
Ägaren gav då upp och förpassade Tailwind till arkivet.
Jag hann inte riktigt komma igång med spaningen så ertappades jag av annione som var ute på cachingpromenad i det vackra höstvädret. Vid vår pratstund blev jag påmind om en gömma som jag konstigt nog glömt lägga in i GPSn, men jag fick ytterligare ett ärende bortöver stranden.
Frösö runsten har man besökt tidigare eftersom den ingår i en multi som tar en runt Frösön. Det var en väldans trafik förbi gömman men efter en stunds väntan kunde också den gömman loggas.
Betydligt lugnare var det vid hamnen och den nya Trekanten som jag tog med mobilen. Där vid den lilla bryggan pågick ett litet barnkalas, det sjöngs sånger och glädjen var stor och jag hoppas att de inte la märke till lilla mej.
Gjorde ett misslyckat försök med Gustavsbergsbacken innan vi drog till Djurparken. Där fick jag så struliga signaler från GPSn att det tog en stund att reda ut rätta stället.
Jag hade planerat ett återbesök vid platsen för Septemberfika-eventet och eftersom vi började bli hungriga så drog vi dit.
Mugglarfrun var inte med vid eventet så jag tyckte jag skulle visa restaurang Murklans tårtbuffe. Rackarn va´ mätt man kan bli av en god portion mat och en salig blandning tårta.

Dagens, om inte årtiondets grej inträffade under tårtätningen, en fullständig främling kom fram och sa mitt namn. Och ta´me´tusan var det inte Börje som gick i samma  klass vid dåvarande John Erikssonskolan och sedermera kamperade ihop med vid yrkesskolan i Torpshammar och även vid Sundsvalls verkstäder där vi jobbade båda två några år i början av 1970-talet (ja, han slutade före mej). Åtskilliga minnen hann vi avhandla och en smärre föreläsning om det för honom okända geocaching hanns med, förhoppningsvis ska det inte dröja 40 år till nästa gång vi träffas.


Vi fick slita oss för det fattades fortfarande några burkar innan uppdraget var slutfört.
Någonstans på Frösön heter en serie som dykt upp under två helger, det visade sig vara en samling cachar av det slag jag behövde, snabba och enkla. De låg så tätt att jag efteråt nästan var osäker på vilka det var jag hittat men jag tror det blev rätt nummerordning på dem. Nu hade jag samlat på mej erforderligt antal för att kunna runda av dagen med två traditionella gömmor vid "min" sjö Näkten.
Med Lyransgården och Månstaviken loggade så slog räknaren över till 500 så nu lär man växla över till skoterdåre ett halvår .....minst.

Borgsjön runt - del 2

Nästa helg är det skoterns dag och alltså hög tid att runda av årets cachingsäsong. Redan i somras blev jag varse ett problem, min långtidsprognos som sa ett snitt på femtio burkar per år, kommer att spricka. För nåt år sedan såg det ut som att det skulle vara lämpligt att fira femhundra funna burkar och samtidigt fira tio år som cachare i maj 2014.
Nu är man ju inte sämre än att man kan ändra sig eftersom, som sagt, femhundra hittade ligger inom räckhåll redan i år. Egentligen är jag ingen siffernisse på det viset men funderingen har funnits; ska jag övervintra på nåt så udda som 470 hittade eller det betydligt jämnare 500?
Förra helgen var det perfekt cachingväder, synd att slösa bort båda dagarna på en massa nyttigheter här hemma. Det har även varit en del frågetecken runt min cache vid Vikbron i Fränsta så en kombinerad service- och cachingtur planerades till söndagen.
Vi bröt ju eventet Borgsjön runt i förtid häromsistens med mer är 25 ologgade gömmor kvar så det kändes som ett lämpligt utflyktsmål en vacker höstdag.
Cachingcykeln var med och vi startade vid den redan loggade St Olofs källa där det var promenadavstånd till Kung, en multi med skojigt slut.
Sen blev det cykling längs en fin vandringsled, något kyligt var det inledningsvis men efter ett tag fick man upp värmen och burkarna hittades snabbt i de flesta fall. Vid nåt ställe krävdes lite mer teknik men turligt nog hade jag, i en you-tube-snutt, sett hur liknande gömmor fungerar så det ordnade sig.
Åter vid bilen väntade Mugglarfrun med gott fika innan vi flyttade till nästa avsnitt som var ologgat.
När norra/östra delen av Borgsjön runt var avklarad bröt vi för ett servicebesök vid Vikbron. Det verkar som att någon tyckte om den nya fina burken jag satte dit i våras, den var i vart fall borta så nu blev det den gamla burken (som Stenhammarn så förtjänstfullt tagit reda på) på något andra koordinater. Förhoppningsvis ska gömman fungera problemfritt hädanefter.
På tillbakavägen till Borgsjön runt tittade vi in i Ljungaverk och cachen Tågvåg, men det blev bom.

Jag tillhör den gamla sortens cachare som gärna besöker det jag kallar för "sevärdhetscachar". Men jag är ingen fundamentalist utan testar det mesta även om jag har svårt att inse tjusningen med bergsklättring. Vad som är sevärt varierar ju från person till person men det är åtskilliga intressanta platser man fått se tack vare cachingen. Sen kan man undra hur smart det är att placera en burk vid bästa älgpasset (typ den som fanns vid Klöstre, Torpshammar).
Visst har det hänt att man åstadkommit nån burk "bara för att ..." men huvudspåret har varit att visa nåt.

När det gäller Borgsjörundan kan man väl inse att det inte finns 40 sevärdheter där men jag tycker Rosangen har lyckats väldigt bra med ett sorts humortema. Vissa cachar är fina varianter på tekniska lösningar som förekommer i branschen men vissa, för att inte säga flertalet, är bara roliga och/eller galna. Man flinar för sig själv när man tänker på vilka grejer man hittat längs slingan. En del av platserna är inte riggade för caching och då måste man beundra förmågan att hitta dessa "konstiga" platser, typ gamla bilar och kontorsstolar.

Det blev lite brådis hem så vi har ärende tillbaka för att försöka ta de som blev ologgade denna gång.
En sak är säker, är det nån cachare som har en lucka i schemat så se till att boka in en heldag i Borgsjöbygden. Hela södra/västra sidan är nåbar med bil och med lite planering behöver man inte gå speciellt långt längs resterande del heller. Därmed inte sagt att det är fel att gå men man brukar ju inte ha tid.
En alldeles utmärkt variant är annars att cykla hela eller delar av sträckan, rekommenderas!

Septemberfika

Det är mycket som talar för att vädergudarna är geocachare, hela bunten, och i dag målade de upp en helt fantastiskt solig höstdag.
Bozomz och Spookie68 hade det goda omdömet att bjuda in till Septemberfika-event ute på Frösön, närmare bestämt vid resaurangen Murklan.
Frösön är en fin och populär plats att träffas på för caching och event, första samlingen för min del var Frösö micro event i augusti 2008 med Team Peaceman som arrangör.
Tanken med dagens träff var att försöka få med de som nyss börjat med caching eller kanske inte ens börjat men sugen att testa.
När dagens cachemeny var utdelad blev det som vanligt bråttom att få in koordinaterna i gpserna. Vet inte hur snabba de andra var men jag råkade sitta nära norrmännen, Haurstad och Strandum, och de var grymt snabba på att plocka in de tio cacharna. Själv fick jag plocka fram den gamla trotjänaren för att ha en chans att få till några cachar, blir inte överens med den nya när det gäller att handstansa koordinater.
RagnaZ hade vänligheten att vänta på mej så vi bildade team under rundvandringen där på F4-området. Och det blev även träffar med andra, ute på slingan, så det gällde att försöka spela hemlig om man kom samtidigt till en gömma.
Meningen var att visa olika varianter på gömmor som kan förekomma och vi fick se en del både roliga och riktigt luriga grejer, som magnetiska skyltar och gullig fågelholk.
Värst var nog, enligt mej, lådan som saknade öppning, rackarns giftig variant. Irriterande att ha lådan i handen men inte kunna öppna den!
Det fanns en "riktig" cache och den hittades med hjälp av innehållet i eventcacharna, vi loggade den tillsammans med LGJ48 och Ojen efter en kanske lite onödig omväg via F4-vakten som vi missade på första varvet. FTF gick till Norge om jag såg rätt i hastigheten, där var nog det flinka handlaget med gpserna avgörande.
Återsamlingen ägnades åt välförtjänt matätning, med tårtbuffe och kaffe till efterrätt. Allt till ett härligt surr av geocachingprat.
Nu är det bara att se fram emot nästa samling, om det blir en GSAK-utbildning eller stunds cachingsurr det kan kvitta och vem vet, en dag kanske Haurstad blir bönhörd när det gäller ett event vid mina koordinater.

Borgsjön runt

Vi var kraftigt dubbelbokade inför eventet Borgsjön runt som ägde rum under lördagen. En sväng till Möbel-Mekka ingick i upplägget så eventplaneringen fick anpassas därefter.

Hade inte så stora förhoppningar på antal plockade burkar eftersom jag inte tränat tillräckligt på att manuellt lägga in punkter i nya gps´n. Lyckligtvis fanns en dator på plats för laddning av deltagarnas gps-er och jag fick välkommen hjälp med GPX-filen av Andreaze så då var man plötsligt med i racet.

Det handlade om otroliga 40 eventcachar så det var nästan ett måste att få denna hjälp, inser man efteråt. Cacharna släpptes lokalt klockan elva och tanken från Mugglarfruns och min sida var att köra ett par timmar. Inledningsvis hade vi ingen strategi -"det får bli som det kan" ungefär.
Men så händer något mysko, man tokspringer, kör som en dåre, genar över gårdar och beter sig allmänt ostrukturerat - kort sagt, det blir FTF-jakt.
Utan att det varit meningen.

Efter att ha hängt cykelburna Fingerdockan och Ingeling i bakhasorna till två burkar och delat en ftf vid en tredje gjorde vi en strategisk manöver. Hoppade till den del av Borgsjön-runt-leden som var hyfsat nära bilväg och kunde på så vis kassera in fyra "egna" FTF.

Vid slingans nordligaste punkt, Bron, var ftf-festen över, andra cachare hade uppenbarligen tänkt samma sak, att hoppa till en punkt långt från övriga gängen som närmade sig från olika håll.

Nåväl, vi fortsatte en stund till och kom i sällskap med Jämtlandsgänget fram till ett par burkar.

Så blev det dags för oss att bryta och bege oss till eventplatsen för att fika och hämta släpet för vidare färd mot kusten.

Eventfixaren Rosangen fanns på plats, tillsammans med familjen, och vi fick tillfälle att framföra beröm och tack för det fantastiska arbete som han lagt ner på eventet och alla dessa cachar.

Helt enormt att, som relativt nybliven cachare och endast ett eventbesök i ryggen, få till allt så bra, till och med vädret var perfekt.
Sitter under söndagen hemma med regn mot rutan och fnissar åt en del av de fyndiga gömmorna.

Nu har man ett nytt bekymmer, hur ska man få tid att ta resterande gömmor runt Borgsjön?

Det får väl bli att plocka någon då och då vid tillfälle som tex på hemväg från Birsta då vi tog en bensträckare (som om det skulle behövas sedan man gått i varuhus hela eftermiddagen) vid Bergsåker och vid nummer 3 av eventcacharna, bekvämt nåbar från vägen, som blev dagens sista.

Manick

Det är bara att erkänna, jag har tröttnat på den gamla gps-manicken. Rent hårdvarumässigt har det inte varit så stora bekymmer, mjukvaran är däremot något åldersstigen. För drygt sju år sedan köpte jag min Magellan SporTrak pro, det var då bland det värsta man kunde få tag i för rimliga pengar. Dess största fördel var quad-helix-antennen som var åtskilligt bättre än de vanliga patchantennerna som sitter i många små GPS-navigatorer. Och det var klart att man ville ha det bästa. Garmin hade sin 60-serie på gång men var betydligt dyrare.

Då köpte jag gps´n för att ha på skotern men halkade snabbt in på geocaching och manicken har gjort jobbet rätt bra men man har med åren blivit van att få stöd från cachinghemsidan via mobiltelefon och alltså slippa skriva ut listor och beskrivningar.

Senaste året har jag förlitat mej på Androidmobil och caching-app med Magellan som back-up. Det har väl funkat sådär, men när man saknar täckning och/eller kontakt med diverse cachingservrar då är det inte kul. Och då saknar man en rejäl gps byggd för papperslös geocaching, precis det som min sju år gamla Magellan saknar.

Eftersom skotern försetts med en Garmin Nuvi kändes det rätt att fortsätta handla av Garmin. Deras 60-serie lever kvar och har fått en uppdatering till 62. Eftersom den har allt jag prioriterar så gick det rätt fort att bestämma sig när jag väl insett att det måste bli slut på strulet.

Cyberphoto fick äran att leverera nyinvesteringen och det gjorde dom med en beundransvärd hastighet, ca ett och ett halvt dygn effektiv tid.

Utvändigt har det inte hänt mycket om man jämför nytt och gammalt, det som däremot märks väl är den snabba satellitsökningen, den gamla hade väldiga bekymmer att få fix om man förflyttade sig tex på väg, i bilen, till en ny cache.

Det som däremot tar en stund det är att lära sig hantera den nya manicken, det blir mycket bläddrande innan man vant sig hur sidorna ligger mm.

Jag har faktiskt hunnit prova den på ett par burkar och det funkade fint, återstår att förstå hur man laddar ur spår och punkter till datorn men det lär väl ge sig.

Just nu funderar jag mest på hur snabbt man kan handstansa in nya cachar, en nyttig kunskap när man ska på Event i Borgsjö på lördag.

Passande nog så har jag tvingats lämna mobilen på reparation så man lär inte få nån hjälp från Internet när cacharna släpps "på riktigt" - kan det strula så gör det gärna det.

Jubileum

Det har varit väntans tider. I år är det 40 år sedan man drog till Sollefeteå (jaa, man säger så ibland, varför vet jag inte) för att göra lumpen vid T3 dvs Kungliga Norrlands Trängregemente och dess sjukvårdskompani.
Tack vare en företagsam trio under ledning av Stena blev det stollig samling gamla gubbar och lilla jag som kvarterade in sig i, till hotell, ombygda sjukstugan i fredags.
Jag ska inte ge mej in i den lumparhistoriska världen för det vet man ju hur populärt det är bland dem som inte varit med om slika övningar.
Sammanfattningsvis kan dock sägas att livet förlängdes med åtskilliga år tack vare ett, i stort sett, oavbrutet skrattande åt gamla och nya minnen (ja, de gamla minnena var nya för dem som hade glömt, eller hur man säger ....)

Som obotlig tidsoptimist tog jag med en nytankad gps till manövern, alltid blir det nån liten stund över. Men det var bara teoretiskt, i verkligheten var det roligare att umgås än att jaga dessa plastburkar. Försökte mej på lite improviserat letande vid Flottarmonumentet under lördagens stadsvandring och en gryningsräd mot Felparkering, i övrigt blev det inte en sekund över under ordinarie tid.
I stället avslutades faktiskt träffen med att eftersläntarna följde mej till en burk i närheten, Bron över bron. Retfullt nog så var det en av mugglarna i sällskapet som hittade burken. Största missen var dock att kameran inte var med till denna gömma.
När vi gråtit en avskedstår hade jag stora förhoppningar på att rensa stan på ohittade burkar men det tog stopp redan vid Pettersborg där jag slösade onödigt många minuter, visste inte att den var lurigt gömd och letade för enkelt - bom alltså. Byggnaden brann ner för ett antal år sedan och har ersatts med en lusthusliknande byggnad.

Flottarmonumentet gick däremot bättre i dag. Sen blev det dåligt letat igen vid Magasinet, bom igen (f.ö. ingen höjdarplats för en gömma).
Klockan drog iväg när jag blev för omständig i letandet och då tyckte jag att det var dags att dra hemåt, Sollefteå lär ligga kvar.
Liten sväng in i Långsele fick det ändå bli, tänkte kolla på bio. Där var det nära en bom igen men det kom ett gäng cachingdamer som hjälpte mej leta och mugglaren i sällskapet kunde efter en stund plocka fram den platta lilla burken ur ventilen.

Det tär lite på självförtroendet att det är mugglarna som tar täten när det gäller att hitta de luriga rackarna.

Hälsingerunda

I stort sett hela sommaren har det funnits en planering för en liten semestertripp åt något håll, vissa dagar har det varit söderut, andra dagar norrut men alla gånger har det kommit annat emellan så man har blivit kvar hemma. Sista veckan på den lyxigt långa semestern blev det dock så att vi gjorde slag i saken men även denna gång ändrades planering eftersom vi glömt att andra oftast jobbar den här tiden på året. I stället för att åka till släkt och affärer i Sundsvall styrde vi mot Östavall å Ljusdal längs en väg som jag nog aldrig åkt.
Hade lagt in ett fåtal cachar i gammel-GPS´n men det var mest tänkt att bli en stilla turistresa.
Nedanför Östavall fanns två relativt nya gömmor och dom hittades snabbt.
Sedan vi åkt en bra bit söder om Östavall upptäckte jag att det kommit ut en ny gömma i ..... ja, just det, Östavall. Hade helt enkelt missat plinget från mobilen, snopet ......
I Hennan fanns en cache vid ett minnesmärke över timmersaxens (mm) uppfinnare, intressant historia.

Det finns som bekant olika intressanta cachar, en del bensträckarcachar har något att berätta medan andra är lite svårare att förstå sig på. Besökte Oskar II´s sten och alla andras stenar i Gryttie, det var den värsta stensamling jag sett å då brukar vi säga att stenigaste platsen är här hemma, det är det alltså inte.
I Ljusdal plockade vi bara en cache, den vid Noresand, övriga får ligga till en annan gång.

Det är lite jobbigt att använda gamm-GPS´n eftersom den inte laddar in så mycket info om cacharna så man vet inte alltid vad man letar efter. Grejen var nämligen den att mobilen strulade så den blev strömlös, något var fel i kontakten så laddaren kortslöts.

I Delsbo loggades en cache som gissningsvis är en publikdragare (?) till vapenhandlaren. Det lär finnas åtskilliga gömmor vid hembygdsgårdar och liknande som lagts ut för att sprida ett budskap om bygden o.dyl men Delsbo city var den första rent kommersiella gömman jag stött på.

Vägen till Sundsvall via Hassela, blev nu mest bara en transportsträcka till landningsplatsen på hotell Södra berget.

Eftersom jag inte lyckats laga mobilens laddkontakt var den lika stendöd dagen efter. Den enda gömma jag loggade blev Birsta östra. Det verkar ha gått troll i cachingresorna till kusten, alltid mesta möjliga strul.

Övrig skattjakt företogs inne på nya Biltema.

Uppdaterad

Den gångna helgen blev ordentligt jäktig då det ryktades om en aktuell uppdatering. Jag har tidigare medverkat när diverse cachare i min närhet haft bemärkelsedag så det fanns väl en viss risk att något skulle kunna inträffa.
Men samtidigt har cachingaktiviteten varit oroväckande låg hos tex Migda, tänkte -hon har nog lagt av .....
Efter en lugn lördageftermiddag med grillmiddag vid Sjöändtjärn (som har både skoter och geocachinganknytning) var det mycket som skulle fixas på söndagmorron/förmiddag. Mitt i värsta stöket plingade det för två nya gömmor i relativ närhet, Strulån och Sandnäsudden. Nu är det någon som jävlas med mej var första tanken.
Vad göra .....? Släppa allt och dra till Sandnäset - så klart. Strulån hade högre terränggradering, och jag vet ju hur det kan se ut längs ån, så den släppte jag utan strid.

Bäst man satt och lastade in tårta så plingade det för en specialare, Strulkusen 60, och jag hade svårt tänka mej att det var meningen att jag skulle släppa den till någon annan så jag lämnade gästerna och åkte till Brynje.
Fattade till en början inte varför man skulle dra så långt hemifrån men på plats vid cachen klarnade det, det är den närmaste skylten med rätt hastighetsbegränsning. Lite lurigt var det för burken fanns inte där jag först trodde och inte vid andra luriga stället heller.
Det var en skojig gömma som dessutom blev dagens andra FTF.

Multisar är väldigt sällsynta i den här världsdelen men under eftermiddagen dök det faktiskt upp en sådan i närheten. För att fixa den fick jag göra en runda på byn och samla ett par uppgifter om gubbars ålder. Sen blev det till att studera diverse kartor för att lösa resten. Och jag lyckades faktiskt komma till gömman på första försöket.
Enkel men annorlunda lösning på gömmans placering.
Sen återstod en liten kvällspromenad till Strulån, den hade blivit FTF-ad tidigare så det var ingen större brådska. Bäst jag irrade där bland träden fick jag syn på en förmodad fiskare, bäst att göra sig osynlig tills han försvunnit. När jag kikade fram så höll han på med loggning av gömman så det var bara att harkla sig och undra om man fick vara med.

Det visade sig vara en ny bekantskap i cachingvärlden, Lupeja från Gimå i Uppland. Som vanligt sådana gånger så blev det en riktig pratstund innan han tog itu med burkjakten i byn.

Med lite otur skulle jag ha kunnat missat multi-gömman nära mej för det var inte nån evighetslång stund mellan våra loggar enligt rykten som hördes senare. Va´ förvånad man skulle blivit om man snuvats på FTF:en av en långväga främling!

Sammanfattningsvis blev det en väldans trevlig uppgradering till en äldre version.

Mer FTF

Precis i slutredigeringen av förra inlägget plingade det från e-posten/mobilen. -"Hackås nu igen ....?" tänkte jag först men det var enklare än så och åt andra hållet. Siljebodarna är en av det mindre byarna i Gillhovsområdet och den sista innan man passerar kommungränsen mot Bräcke. Cacharen Idyllen brukar förse oss med gömmor och nu har han tydligen anlänt för semesterledighet. Det finns en viss risk att missa en FTF även på detta betryggande avstånd från stan eftersom jag inte precis är ensam cachare i byn. När vi konstaterat att rätt bilar stod kvar hemma hos mina konkurrenter var det lugnt att ta sig de fåtalet kilometrarna till Selebuan. Hoppade iväg rakt in i snårskogen, den gamla vägbank som syntes så väl förr är nu i det närmaste helt igenväxt. Men om man bara har en aning om var man ska leta kommer man rätt. GPS´n hängde sig en stund på tolv meter ifrån och då blev det lite tvekan om jag var på rätt sida. När manicken fick satellitkontakt igen så var det ingen tvekan, jag var rätt.

Väl hemkommen och under författande av detta inlägg blev det en snabb resa tillbaka till Hackås, denna gång till Billstaån och järnvägsbron över densamma.

På väg mot Hackås plingade det dessutom för ännu en gömma där borta.
Det var förstås annione som fortsatte pytsa ut nya cachar. Roligt men svettigt.

Trots att brobeskrivningen sa att man inte skulle bege sig inom spårområdet älgade jag iväg uppöver slänten för att kolla om det fanns nån varningsskylt för tåg, en kraftig feltolkning av den fyndiga hinten, skulle det visa sig.
Tillbaka nere på vägen var det självklart var burken skulle hittas och där var den. När loggningen var avklarad hejade Mugglarfrun på Andreaze när han klivit ur bilen. Ganska lika körtider som i går kväll alltså. När burken var återlämnad kom Jämt50 med sällskap och ville låna den men eftersom FTF var kört för honom var det lika bra att vi alla församlade hjälptes åt med färskaste gömman nere i båthamnen. Och så fick det bli.
Loggningen var snabbt avklarad men sen blev det, som vanligt, ett långt snack om väsentligheter innan vi så småningom kunde tuffa hemåt.
Glömde avtala om nåt körschema för kommande cachar i omgivningen, det vore ju smart att ha en jourhavande loggare som skriver på för alla som finns på listan så kan de andra ligga hemma i lugn å ro.

Olika burkar

Det märks att det är semestertider och att geocaching blivit en viktig del i reseplaneringen för många. Av de cachar jag har ute ligger några hyfsat lättillgängligt vid väg eller samhällen. Som cacheägare får man avisering om när en gömma blivit loggad och under några veckor har det plingat hela tiden. Extra roligt att många tar sig tid att köra småvägarna i en glesbygdscachares hemtrakter.

När det gäller nya cachar har det varit relativt lugnt efter Andersöeventet för fjorton dagar sedan, tills igår. Semester brukar innebära planer på en massa projekt som ska utföras på ett begränsat antal dagar och det är lätt till att planeringen kommer av sig om man måste åka på en massa burkletning. Visst, det har kommit upp en och annan gömma men genom att påminna mej om att jag egentligen är en Slow-cachare har jag lyckats avstå.
I Rätansböle kom en ny burk som nog bör läggas in i en färdplan och i Hackåsbygden, vid Lillå dök det upp en gömma när jag höll på med betongarbete, men ungefär där går gränsen > gjutning = ingen FTF-jakt.
I beskrivningen för Lillå-cachen utlovar annione fler gömmor i närheten så jag har haft en viss beredskap och så i går förmiddag plingade det för en ny gömma.
Helt otippat var det Nutta som varit till Hällorna, mellan Sandnäset och Sjöänn. Upplevde ingen större brådska så lite strul med döda gps-batterier kunde jag kosta på mej, bra att ta det då än senare, skulle det visa sig.
Förr var stället en populär samlingsplats och jag hittade rester från det glada sjuttiotalet i form av gamla järnburkar, märkta IIB, som dumpats under en sten. Den speciella vikningen kan tyda på att jag har något med saken att göra. Nära 40 år senare togs resterna hem till återvinningen.
Strax efter tio på lördagskvällen då kom plinget som jag väntat på , snabbt in med koordsen i gps´n och iväg mot Lillåkra travbana.
Nyckeln till garagedörren kärvar ibland, fast mest när det är bråttom. Måste åtärda detta för sådant strul har man inte tid med när det hettar till.
Mugglarfrun hängde med och gömman hittades snabbt nästan utan gps, med satellitbild och hint klarar man sig långt. Och det blev alltså dagens andra FTF.

Eftersom jag på den tiden bodde vid Haldo Hansson-terrängens målgång i Sjöänn fastnade jag naturligtvis för en viss medalj som fanns i burken.
Hann bara precis återplantera burken så syntes ett billyse ute på vägen. Det visade sig vara Jenniie och Andreaze som lagt om kursen från Andersön till Hackås. Medan vi stod där och pratade så kom även Jamt50 för att kolla på travet.
Fem cachare på samma ftf-jakt, det blev nästan ett mini-event.
Medan dom loggade den nya åkte vi till Lillå-gömman och gjorde en snabblogg där.

Överskottsinformation som knappt har med caching att göra men med personligt intresse:

Alldeles intill cachen syns betongrester av lyftanordningen som användes sista åren på flottningsperioden. Då tippades hela virkesbuntar av lastbilarna tex vid "tippen" i Gillhov och flottades upp till Lillå. Där lyfte man upp buntarna ur vattnet över till lastbil för transport till Billstaåns utlopp i Storsjön (där båthamnen finns idag), varifrån virket sedan flottades vidare till Hissmofors(?)
Flottning av lösvirke längs ån hade upphört redan 1959 så den något omständiga proceduren att lasta över till lastbil var inget nytt, det nya var buntflottningen längs Näkten.
När lastbilarna blev större och vägnätet bättre, ja då var flottningens saga all.
De gamla fotona här intill är tagna av min far, det ena någonstans längs Näkten, det KAN vara vid Lillå.
Personerna fr.v Knut Sahlin, Hov, okänd, Johan Andersson, Näcksta, okänd.

Det andra fotot är alldeles säkert från Lillå.

Och, som sagt, det kommer nog att finnas anledning att återkomma till Näktens utlopp.