Skogsmulle

Fick en ingivelse att jag skulle offra en riktig fulvädersdag på geocaching. Började så smått fundera under lördagskvällen att om det blir aningen mindre regn under söndagen så kan man faktiskt gå på en skogspromenad. Mitt i bästa planeringen försvann strömmen så det var bara att gå å lägga sig. Tanken på ett par, eventuellt, ologgade burkar från förra helgens event hade mognat till sig under natten så det var bara packa och dra iväg.

Cachen vid sjön Rången visste jag att den var loggad men det fanns en viss möjlighet att få FTF:a två burkar längre bort som inte var nät-loggade så jag ställde in mej på en rejäl skogspromenad.

Längs okända skogsvägar tog jag mej snabbt till parkeringskoodinaterna. Sista biten såg vägen nästan torr ut så kanske, kanske jag hade prickat rätt i mina amatörmeteorologiska observationer. Inte riktigt, skulle det visa sig.

Bäst jag gick där kom jag att tänka på Farbror Frej när han tömde ur en mjölpåse: Häll-vete ...... va stenigt det var här.

Jag var alltså på väg till tre Rosangen-cachar i Helvetesbrännans naturreservat vars främsta egenskap är att det är stenigt och kuperat. Jag utgick från Jämtlandssidan och gick mot väster och sydväst, om detta var den bästa vägen lär jag säkert få reda på .... nån gång. Det lär ju finnas gradskillnader i helvetet också men vad jag förstår måste man gå den sämsta biten även om man kommer från Ångehållet. Fast man kanske skulle delat på utflykten och kommit från båda hållen - vad vet jag.

Rången passerades förra vintern när Skoterdårarnas förening åkte från Alby mot Bensjö/Bräcke, om vi passerade Kniptjärnen var jag inte helt säker på förrän jag kollat spåret när jag kom hem.

Inom reservatet är det nu en skoterled markerad och där, mellan västra Rången och Kniptjärn var stigen väldigt fin med breda plank att gå på.

  

 

Vid loggningen av cachen vid västra Rången gick solen i moln, både bildligt och bokstavligen, det fanns nämligen ett namn i loggboken. Samtidigt som jag försökte ta in det mentalt så kom första riktiga störtskuren och den höll i sig en bra stund under min vandring mot Kniptjärnen. Nåväl, det är sånt som händer, att man luras genom att någon "glömmer" logga sin FTF alltså.

Nu visste jag vad som gällde och det var bara fikastunden vid tjärnen som hägrade. Efter en snabb loggning var det skönt att gå inomhus för att få sig lite kaffe å smörgås, väldans gott kan jag erkänna efter knappt fem kilometers vandring.

Dagens andra rejäla skur passade på att vräka ner under fikastunden, inget gott som inte har nåt gott med sig - eller hur det var.

Sen var det bara att styra iväg hemåt samma väg jag kommit och det gick riktigt bra, fast jag inte hade någon FTF som lättade stegen men regnandet höll sig, i stort sett, borta och det är ju alltid något.

Nu återstår att se om jag kommer ihåg att logga mina STF eller om man ska spela med.

Våren som gått

Det bara susade till så var maj månad slut. Men sommarsäsongen är formellt invigd i och med eventet "Invigning av cachingsommaren 2012" som inträffade förra lördagen. Maj brukar vara den tid då man har som mest att göra men också då man försöker komma igång med burkjakten så smått. Jag började med en servicerunda runt Storsjön med Hammarnäsets ångbåtsbrygga som främsta mål men även en del andra av mina burkar fick lite tillsyn. Och naturligtvis loggades någon som låg i färdriktningen.                                                                                   Hade även ett hedersuppdrag att följa en Filbunke som co-driver neråt södra delen av landet, i Dalarna blev jag kontaktad av ett par cachingdårar som ville hjälpa mej med en burk som kommit bort. Jag hade tänkt göra resan till Klövsjö i samband med ett besök vid nya cachar i Skålan, nu slapp jag det och cachingdårarna kunde logga min burk som dom själva fixat till. Smidigt samarbete må jag säga.

        Det mest fantastiska med resan söderut var nog att inte en enda burk blev loggad - inte en enda! Programmet var så pressat att det var helt omöjligt med några utsvävningar.

        Nåt liknande blev det när vi var på nämda event, inte en av de färska eventburkarna loggades. Inställningen innan resan var att ta det lugnt. Dagens uppdrag var att tanka efter vägen, det blev i Östavall och väl där hade vi några minuter över så det blev faktiskt en gömma loggad där, för övrigt tillsammans med nya bekantskaper från Östersundstrakten.

              Eventet blev väldigt trevligt med mycket prat och, som sagt, ingen logg trots att det fanns en burk inom räckhåll, ca 140 meter, med ett fint litet vattenfall i vägen.

Under eventet dök det upp ett antal gömmor som inte var inplanerade från Rosangen/eventvärdens sida utan det var Fingerdockan som gav oss nåt att åka på efter avslutad samvaro.         

Vi var väl varken först eller sist att tacka för oss så det var inte sååå stora förhoppningar att man skulle hinna först på de senaste burkarna men faktiskt så blev det en FTF vid Hjulet inne i Ånge. Snabbkollade på Kallas spår men lyckades inte få syn på nån burk. Däremot hittades Hermanboda backe som god tvåa, jaaa Bozomz och Andreaze låg visst aningen före.

Resten av den dagen blev det mest lite slöcaching neråt Fränsta och sedan hemåt via Alby där några burkar tillkommit sedan förra resan i de trakterna.

Fränsta har f.ö. en skrämmande brist på burkar och det har länge funnits i planeringen att lägga ut nåt där. Denna gång blev det en burk planterad men det finns massor kvar att göra.

Att ha vedeldning är ett värmande tidsfördriv, dessutom kommer det så många bra tankar när man låter hjärnan gå på tomgång under vedklyvning och liknande monotona sysslor.

Häromsistens hade jag några vedpinnar av grövre slaget, tänk om man skulle borra in och dölja några filmburkar i dessa och publicera på geocaching.com. Skoj om man kunnat få hjälp att klyva veden av ett gäng FTF:are.

Aktivitet i burklandet

Nu har jag hängt undan nyckeln till snöskotern så nu kommer det säkert att bli lite mer geocaching. Året 2012 var bara några dagar gamalt när nollorna i femhundra funna spräcktes Det hände när jag/vi var på tillfälligt besök i Sundsvall och jag upptäckte att vi befann oss i omedelbar närhet av ett gäng burkar.

Sen har det blivit nån enstaka loggning av burkar som råkat ligga i färdriktningen.

Vecka tio gick den årliga skoterturen till Galåbodarna, nytt för i år var att jag tog med ett par burkar att lägga ut efter vägen. Utläggningen gick fint men sen skulle det skrivas några rader också eftersom jag föredrar turistcachar, sådana som har något att visa även om det kan vara långsökt ibland.

Då upptäckte jag något som ryktesvis nog är en trend, nämligen att det är svårare nu att få turistfällor/cachar godkända nu. Det mesta är marknadsföring sägs det, och så är det säkert, men tidigare har man till exempel kunnat berätta om en byförening e.dyl har ansvaret för en viss sevärdhet.

Nåväl, det är väl bara att gilla läget även om det känns tråkigt att turistcacharna som jag prioriterar riskerar att bli lite urvattnade.

Nu börjar det skramla till med burkar både här å där. Under gårdagens eftermiddag kom det ut tre burkar i Skålan och eftersom jag räknar det till mitt södra revir så tänkte jag tanken att åka dit. En lite mysko grej var att svårighetgraden var så högt satt. Sa till mugglarfrun att här måste det vara nån som tänkt fel.

Jag avskrev resan till förmån för lite nyttigheter, men kunde på kvällskvisten konstatera att graderingen nog var felsatt efter att cachingdårarna från stan loggat alla tre burkarna tydligen utan att behöva använda medhavd utrustning.

I eftermiddag kom det även ut en gömma i grannbyn Dödre och då blev det läge att besöka deras valborgsfirande och logga burken samtidigt. Hon vet hur hon ska göra, Migda, för att få lite rusning bortöver byn.

På grund av en miss i planeringen ligger jag i vår efter med vedfixet så det kan bli svårt att bara spontancacha men en servicerunda är av nöden så det lär nog bli ganska snart.

Femhundra

Efter förra helgens kryssande runt Borgsjön stannade räkneverket på 489 och i fredags gjorde jag en sväng till kommuncentrats centrum för att logga en av Storsjöodjursspaningscacharna (29 bokstäver).
Tack vare eller på grund av ett felköp slumpade det sig så att ett stadsbesök var nödvändigt under lördagen och då kändes det som att saken i princip var klar, det borde väl inte vara svårt att hitta tio burkar för att uppnå de åtråvärda 500 funna.
Jag är för övrigt hopplöst efter när det gäller gömmor i och runt stan. För något år sedan gjorde jag ett tappert försök att komma ikapp men det är ganska svårt när man oftast besöker staden i andra ärenden och geocachingen är bonus. Dessutom kommer det ständigt nya .... som bekant.
Efter uträttade ärenden både här och där tyckte jag att det var en bra ide att välja Frösön till jaktområde. Den relativt nya gömman vid gångbron måste ju besökas.
För ett antal år sedan fanns en cache vid gångbron men den fungerade inte så bra utan burkarna hamnade vid ett par tillfällen på sjöbotten där de hittades av dyknings- och cachingintresserade Coluber.
Ägaren gav då upp och förpassade Tailwind till arkivet.
Jag hann inte riktigt komma igång med spaningen så ertappades jag av annione som var ute på cachingpromenad i det vackra höstvädret. Vid vår pratstund blev jag påmind om en gömma som jag konstigt nog glömt lägga in i GPSn, men jag fick ytterligare ett ärende bortöver stranden.
Frösö runsten har man besökt tidigare eftersom den ingår i en multi som tar en runt Frösön. Det var en väldans trafik förbi gömman men efter en stunds väntan kunde också den gömman loggas.
Betydligt lugnare var det vid hamnen och den nya Trekanten som jag tog med mobilen. Där vid den lilla bryggan pågick ett litet barnkalas, det sjöngs sånger och glädjen var stor och jag hoppas att de inte la märke till lilla mej.
Gjorde ett misslyckat försök med Gustavsbergsbacken innan vi drog till Djurparken. Där fick jag så struliga signaler från GPSn att det tog en stund att reda ut rätta stället.
Jag hade planerat ett återbesök vid platsen för Septemberfika-eventet och eftersom vi började bli hungriga så drog vi dit.
Mugglarfrun var inte med vid eventet så jag tyckte jag skulle visa restaurang Murklans tårtbuffe. Rackarn va´ mätt man kan bli av en god portion mat och en salig blandning tårta.

Dagens, om inte årtiondets grej inträffade under tårtätningen, en fullständig främling kom fram och sa mitt namn. Och ta´me´tusan var det inte Börje som gick i samma  klass vid dåvarande John Erikssonskolan och sedermera kamperade ihop med vid yrkesskolan i Torpshammar och även vid Sundsvalls verkstäder där vi jobbade båda två några år i början av 1970-talet (ja, han slutade före mej). Åtskilliga minnen hann vi avhandla och en smärre föreläsning om det för honom okända geocaching hanns med, förhoppningsvis ska det inte dröja 40 år till nästa gång vi träffas.


Vi fick slita oss för det fattades fortfarande några burkar innan uppdraget var slutfört.
Någonstans på Frösön heter en serie som dykt upp under två helger, det visade sig vara en samling cachar av det slag jag behövde, snabba och enkla. De låg så tätt att jag efteråt nästan var osäker på vilka det var jag hittat men jag tror det blev rätt nummerordning på dem. Nu hade jag samlat på mej erforderligt antal för att kunna runda av dagen med två traditionella gömmor vid "min" sjö Näkten.
Med Lyransgården och Månstaviken loggade så slog räknaren över till 500 så nu lär man växla över till skoterdåre ett halvår .....minst.

Borgsjön runt - del 2

Nästa helg är det skoterns dag och alltså hög tid att runda av årets cachingsäsong. Redan i somras blev jag varse ett problem, min långtidsprognos som sa ett snitt på femtio burkar per år, kommer att spricka. För nåt år sedan såg det ut som att det skulle vara lämpligt att fira femhundra funna burkar och samtidigt fira tio år som cachare i maj 2014.
Nu är man ju inte sämre än att man kan ändra sig eftersom, som sagt, femhundra hittade ligger inom räckhåll redan i år. Egentligen är jag ingen siffernisse på det viset men funderingen har funnits; ska jag övervintra på nåt så udda som 470 hittade eller det betydligt jämnare 500?
Förra helgen var det perfekt cachingväder, synd att slösa bort båda dagarna på en massa nyttigheter här hemma. Det har även varit en del frågetecken runt min cache vid Vikbron i Fränsta så en kombinerad service- och cachingtur planerades till söndagen.
Vi bröt ju eventet Borgsjön runt i förtid häromsistens med mer är 25 ologgade gömmor kvar så det kändes som ett lämpligt utflyktsmål en vacker höstdag.
Cachingcykeln var med och vi startade vid den redan loggade St Olofs källa där det var promenadavstånd till Kung, en multi med skojigt slut.
Sen blev det cykling längs en fin vandringsled, något kyligt var det inledningsvis men efter ett tag fick man upp värmen och burkarna hittades snabbt i de flesta fall. Vid nåt ställe krävdes lite mer teknik men turligt nog hade jag, i en you-tube-snutt, sett hur liknande gömmor fungerar så det ordnade sig.
Åter vid bilen väntade Mugglarfrun med gott fika innan vi flyttade till nästa avsnitt som var ologgat.
När norra/östra delen av Borgsjön runt var avklarad bröt vi för ett servicebesök vid Vikbron. Det verkar som att någon tyckte om den nya fina burken jag satte dit i våras, den var i vart fall borta så nu blev det den gamla burken (som Stenhammarn så förtjänstfullt tagit reda på) på något andra koordinater. Förhoppningsvis ska gömman fungera problemfritt hädanefter.
På tillbakavägen till Borgsjön runt tittade vi in i Ljungaverk och cachen Tågvåg, men det blev bom.

Jag tillhör den gamla sortens cachare som gärna besöker det jag kallar för "sevärdhetscachar". Men jag är ingen fundamentalist utan testar det mesta även om jag har svårt att inse tjusningen med bergsklättring. Vad som är sevärt varierar ju från person till person men det är åtskilliga intressanta platser man fått se tack vare cachingen. Sen kan man undra hur smart det är att placera en burk vid bästa älgpasset (typ den som fanns vid Klöstre, Torpshammar).
Visst har det hänt att man åstadkommit nån burk "bara för att ..." men huvudspåret har varit att visa nåt.

När det gäller Borgsjörundan kan man väl inse att det inte finns 40 sevärdheter där men jag tycker Rosangen har lyckats väldigt bra med ett sorts humortema. Vissa cachar är fina varianter på tekniska lösningar som förekommer i branschen men vissa, för att inte säga flertalet, är bara roliga och/eller galna. Man flinar för sig själv när man tänker på vilka grejer man hittat längs slingan. En del av platserna är inte riggade för caching och då måste man beundra förmågan att hitta dessa "konstiga" platser, typ gamla bilar och kontorsstolar.

Det blev lite brådis hem så vi har ärende tillbaka för att försöka ta de som blev ologgade denna gång.
En sak är säker, är det nån cachare som har en lucka i schemat så se till att boka in en heldag i Borgsjöbygden. Hela södra/västra sidan är nåbar med bil och med lite planering behöver man inte gå speciellt långt längs resterande del heller. Därmed inte sagt att det är fel att gå men man brukar ju inte ha tid.
En alldeles utmärkt variant är annars att cykla hela eller delar av sträckan, rekommenderas!

Septemberfika

Det är mycket som talar för att vädergudarna är geocachare, hela bunten, och i dag målade de upp en helt fantastiskt solig höstdag.
Bozomz och Spookie68 hade det goda omdömet att bjuda in till Septemberfika-event ute på Frösön, närmare bestämt vid resaurangen Murklan.
Frösön är en fin och populär plats att träffas på för caching och event, första samlingen för min del var Frösö micro event i augusti 2008 med Team Peaceman som arrangör.
Tanken med dagens träff var att försöka få med de som nyss börjat med caching eller kanske inte ens börjat men sugen att testa.
När dagens cachemeny var utdelad blev det som vanligt bråttom att få in koordinaterna i gpserna. Vet inte hur snabba de andra var men jag råkade sitta nära norrmännen, Haurstad och Strandum, och de var grymt snabba på att plocka in de tio cacharna. Själv fick jag plocka fram den gamla trotjänaren för att ha en chans att få till några cachar, blir inte överens med den nya när det gäller att handstansa koordinater.
RagnaZ hade vänligheten att vänta på mej så vi bildade team under rundvandringen där på F4-området. Och det blev även träffar med andra, ute på slingan, så det gällde att försöka spela hemlig om man kom samtidigt till en gömma.
Meningen var att visa olika varianter på gömmor som kan förekomma och vi fick se en del både roliga och riktigt luriga grejer, som magnetiska skyltar och gullig fågelholk.
Värst var nog, enligt mej, lådan som saknade öppning, rackarns giftig variant. Irriterande att ha lådan i handen men inte kunna öppna den!
Det fanns en "riktig" cache och den hittades med hjälp av innehållet i eventcacharna, vi loggade den tillsammans med LGJ48 och Ojen efter en kanske lite onödig omväg via F4-vakten som vi missade på första varvet. FTF gick till Norge om jag såg rätt i hastigheten, där var nog det flinka handlaget med gpserna avgörande.
Återsamlingen ägnades åt välförtjänt matätning, med tårtbuffe och kaffe till efterrätt. Allt till ett härligt surr av geocachingprat.
Nu är det bara att se fram emot nästa samling, om det blir en GSAK-utbildning eller stunds cachingsurr det kan kvitta och vem vet, en dag kanske Haurstad blir bönhörd när det gäller ett event vid mina koordinater.

Borgsjön runt

Vi var kraftigt dubbelbokade inför eventet Borgsjön runt som ägde rum under lördagen. En sväng till Möbel-Mekka ingick i upplägget så eventplaneringen fick anpassas därefter.

Hade inte så stora förhoppningar på antal plockade burkar eftersom jag inte tränat tillräckligt på att manuellt lägga in punkter i nya gps´n. Lyckligtvis fanns en dator på plats för laddning av deltagarnas gps-er och jag fick välkommen hjälp med GPX-filen av Andreaze så då var man plötsligt med i racet.

Det handlade om otroliga 40 eventcachar så det var nästan ett måste att få denna hjälp, inser man efteråt. Cacharna släpptes lokalt klockan elva och tanken från Mugglarfruns och min sida var att köra ett par timmar. Inledningsvis hade vi ingen strategi -"det får bli som det kan" ungefär.
Men så händer något mysko, man tokspringer, kör som en dåre, genar över gårdar och beter sig allmänt ostrukturerat - kort sagt, det blir FTF-jakt.
Utan att det varit meningen.

Efter att ha hängt cykelburna Fingerdockan och Ingeling i bakhasorna till två burkar och delat en ftf vid en tredje gjorde vi en strategisk manöver. Hoppade till den del av Borgsjön-runt-leden som var hyfsat nära bilväg och kunde på så vis kassera in fyra "egna" FTF.

Vid slingans nordligaste punkt, Bron, var ftf-festen över, andra cachare hade uppenbarligen tänkt samma sak, att hoppa till en punkt långt från övriga gängen som närmade sig från olika håll.

Nåväl, vi fortsatte en stund till och kom i sällskap med Jämtlandsgänget fram till ett par burkar.

Så blev det dags för oss att bryta och bege oss till eventplatsen för att fika och hämta släpet för vidare färd mot kusten.

Eventfixaren Rosangen fanns på plats, tillsammans med familjen, och vi fick tillfälle att framföra beröm och tack för det fantastiska arbete som han lagt ner på eventet och alla dessa cachar.

Helt enormt att, som relativt nybliven cachare och endast ett eventbesök i ryggen, få till allt så bra, till och med vädret var perfekt.
Sitter under söndagen hemma med regn mot rutan och fnissar åt en del av de fyndiga gömmorna.

Nu har man ett nytt bekymmer, hur ska man få tid att ta resterande gömmor runt Borgsjön?

Det får väl bli att plocka någon då och då vid tillfälle som tex på hemväg från Birsta då vi tog en bensträckare (som om det skulle behövas sedan man gått i varuhus hela eftermiddagen) vid Bergsåker och vid nummer 3 av eventcacharna, bekvämt nåbar från vägen, som blev dagens sista.

Manick

Det är bara att erkänna, jag har tröttnat på den gamla gps-manicken. Rent hårdvarumässigt har det inte varit så stora bekymmer, mjukvaran är däremot något åldersstigen. För drygt sju år sedan köpte jag min Magellan SporTrak pro, det var då bland det värsta man kunde få tag i för rimliga pengar. Dess största fördel var quad-helix-antennen som var åtskilligt bättre än de vanliga patchantennerna som sitter i många små GPS-navigatorer. Och det var klart att man ville ha det bästa. Garmin hade sin 60-serie på gång men var betydligt dyrare.

Då köpte jag gps´n för att ha på skotern men halkade snabbt in på geocaching och manicken har gjort jobbet rätt bra men man har med åren blivit van att få stöd från cachinghemsidan via mobiltelefon och alltså slippa skriva ut listor och beskrivningar.

Senaste året har jag förlitat mej på Androidmobil och caching-app med Magellan som back-up. Det har väl funkat sådär, men när man saknar täckning och/eller kontakt med diverse cachingservrar då är det inte kul. Och då saknar man en rejäl gps byggd för papperslös geocaching, precis det som min sju år gamla Magellan saknar.

Eftersom skotern försetts med en Garmin Nuvi kändes det rätt att fortsätta handla av Garmin. Deras 60-serie lever kvar och har fått en uppdatering till 62. Eftersom den har allt jag prioriterar så gick det rätt fort att bestämma sig när jag väl insett att det måste bli slut på strulet.

Cyberphoto fick äran att leverera nyinvesteringen och det gjorde dom med en beundransvärd hastighet, ca ett och ett halvt dygn effektiv tid.

Utvändigt har det inte hänt mycket om man jämför nytt och gammalt, det som däremot märks väl är den snabba satellitsökningen, den gamla hade väldiga bekymmer att få fix om man förflyttade sig tex på väg, i bilen, till en ny cache.

Det som däremot tar en stund det är att lära sig hantera den nya manicken, det blir mycket bläddrande innan man vant sig hur sidorna ligger mm.

Jag har faktiskt hunnit prova den på ett par burkar och det funkade fint, återstår att förstå hur man laddar ur spår och punkter till datorn men det lär väl ge sig.

Just nu funderar jag mest på hur snabbt man kan handstansa in nya cachar, en nyttig kunskap när man ska på Event i Borgsjö på lördag.

Passande nog så har jag tvingats lämna mobilen på reparation så man lär inte få nån hjälp från Internet när cacharna släpps "på riktigt" - kan det strula så gör det gärna det.

Jubileum

Det har varit väntans tider. I år är det 40 år sedan man drog till Sollefeteå (jaa, man säger så ibland, varför vet jag inte) för att göra lumpen vid T3 dvs Kungliga Norrlands Trängregemente och dess sjukvårdskompani.
Tack vare en företagsam trio under ledning av Stena blev det stollig samling gamla gubbar och lilla jag som kvarterade in sig i, till hotell, ombygda sjukstugan i fredags.
Jag ska inte ge mej in i den lumparhistoriska världen för det vet man ju hur populärt det är bland dem som inte varit med om slika övningar.
Sammanfattningsvis kan dock sägas att livet förlängdes med åtskilliga år tack vare ett, i stort sett, oavbrutet skrattande åt gamla och nya minnen (ja, de gamla minnena var nya för dem som hade glömt, eller hur man säger ....)

Som obotlig tidsoptimist tog jag med en nytankad gps till manövern, alltid blir det nån liten stund över. Men det var bara teoretiskt, i verkligheten var det roligare att umgås än att jaga dessa plastburkar. Försökte mej på lite improviserat letande vid Flottarmonumentet under lördagens stadsvandring och en gryningsräd mot Felparkering, i övrigt blev det inte en sekund över under ordinarie tid.
I stället avslutades faktiskt träffen med att eftersläntarna följde mej till en burk i närheten, Bron över bron. Retfullt nog så var det en av mugglarna i sällskapet som hittade burken. Största missen var dock att kameran inte var med till denna gömma.
När vi gråtit en avskedstår hade jag stora förhoppningar på att rensa stan på ohittade burkar men det tog stopp redan vid Pettersborg där jag slösade onödigt många minuter, visste inte att den var lurigt gömd och letade för enkelt - bom alltså. Byggnaden brann ner för ett antal år sedan och har ersatts med en lusthusliknande byggnad.

Flottarmonumentet gick däremot bättre i dag. Sen blev det dåligt letat igen vid Magasinet, bom igen (f.ö. ingen höjdarplats för en gömma).
Klockan drog iväg när jag blev för omständig i letandet och då tyckte jag att det var dags att dra hemåt, Sollefteå lär ligga kvar.
Liten sväng in i Långsele fick det ändå bli, tänkte kolla på bio. Där var det nära en bom igen men det kom ett gäng cachingdamer som hjälpte mej leta och mugglaren i sällskapet kunde efter en stund plocka fram den platta lilla burken ur ventilen.

Det tär lite på självförtroendet att det är mugglarna som tar täten när det gäller att hitta de luriga rackarna.

Hälsingerunda

I stort sett hela sommaren har det funnits en planering för en liten semestertripp åt något håll, vissa dagar har det varit söderut, andra dagar norrut men alla gånger har det kommit annat emellan så man har blivit kvar hemma. Sista veckan på den lyxigt långa semestern blev det dock så att vi gjorde slag i saken men även denna gång ändrades planering eftersom vi glömt att andra oftast jobbar den här tiden på året. I stället för att åka till släkt och affärer i Sundsvall styrde vi mot Östavall å Ljusdal längs en väg som jag nog aldrig åkt.
Hade lagt in ett fåtal cachar i gammel-GPS´n men det var mest tänkt att bli en stilla turistresa.
Nedanför Östavall fanns två relativt nya gömmor och dom hittades snabbt.
Sedan vi åkt en bra bit söder om Östavall upptäckte jag att det kommit ut en ny gömma i ..... ja, just det, Östavall. Hade helt enkelt missat plinget från mobilen, snopet ......
I Hennan fanns en cache vid ett minnesmärke över timmersaxens (mm) uppfinnare, intressant historia.

Det finns som bekant olika intressanta cachar, en del bensträckarcachar har något att berätta medan andra är lite svårare att förstå sig på. Besökte Oskar II´s sten och alla andras stenar i Gryttie, det var den värsta stensamling jag sett å då brukar vi säga att stenigaste platsen är här hemma, det är det alltså inte.
I Ljusdal plockade vi bara en cache, den vid Noresand, övriga får ligga till en annan gång.

Det är lite jobbigt att använda gamm-GPS´n eftersom den inte laddar in så mycket info om cacharna så man vet inte alltid vad man letar efter. Grejen var nämligen den att mobilen strulade så den blev strömlös, något var fel i kontakten så laddaren kortslöts.

I Delsbo loggades en cache som gissningsvis är en publikdragare (?) till vapenhandlaren. Det lär finnas åtskilliga gömmor vid hembygdsgårdar och liknande som lagts ut för att sprida ett budskap om bygden o.dyl men Delsbo city var den första rent kommersiella gömman jag stött på.

Vägen till Sundsvall via Hassela, blev nu mest bara en transportsträcka till landningsplatsen på hotell Södra berget.

Eftersom jag inte lyckats laga mobilens laddkontakt var den lika stendöd dagen efter. Den enda gömma jag loggade blev Birsta östra. Det verkar ha gått troll i cachingresorna till kusten, alltid mesta möjliga strul.

Övrig skattjakt företogs inne på nya Biltema.